Aftonbladet – 22 oktober 1862, sida 2

lätt vind. Förändringar i luft, på jord och på haf talade om dagens snara vexling till natt; förändring var öfverallt, utom straxt bredvid henne. Der satt Magdalen ännu i samma ställning som förut, med den stela blicken riktad utåt hafvet, utan att dock se någonting. sAck, tala till mig, sade mrs Wragge. Magdalen spratt upp och såg sig omkring med en främmande blick. Det är sent?, sade hoh öch Tyste till, ty nu kände hon att det hade börjat blåsa. Kom hem; ni längtar visst efter ert tå. De gingo hem under tystnad. Blil inte ond på mig, söta, lilla, för att jag frågar, sade mrs Wragge, då de tillsammans sutto vid :Cbordet. År ni orolig öfver någonting?? S Jas, svarade Magdalen. Bry er ej om mig. Min oro går snart öfver. Hon väntade tåligt tills mrs Wragge hade slutat äta, och gick sedan upp i sitt rum. cOm måndag,? sade hon, i det hon satte sig vid sitt toilettbord. Någonting kan ju inträffa innan måndagen.4 Hennes händer sysslade mekaniskt med borstar och kammar, med de små flaskorna och dosorna på bordet. Hon ställde dem i ordning, än ka ett sält, än på ett annat; hastigt sköt hon dem ifrån sig i en hög. Under ett par minuter voro hennes händer stilla. Derefter blef hon åter orolig och började skjuta de tvenne små lådorna i bordet ut och in i sina fördjupningar. Bland an Ira småsaker, som låg i en af dem, var iiven en bönbok, som hade tillhört henne vid Combe Raven, och hvilken hon hade räddat tillika med andra heliga minnen af let förflutna, då hon och hennes syster hade agt farväl åt sitt hem. Efter en lång tvean öppnade hon boken vid Brudvigseln,!