Aftonbladet – 21 oktober 1862, sida 3

TUSAN SUTARE SBA RTEIRAS BIR Gbg st TRA GO ARTISTS SALARET kationerna och ifrågasatta nya lagstadganden m. fl., som här vore för vidlyftigt att upprepa, eder mogna behandling. Detta allt synes hota med ett mödosamt och tidsödande riksmöte. Men när man allvarligt besinnar, hvilka oerhörda uppoffringar långa riksdagar åsamka landet, så är sparsamheten med ordet icke den minst patriouska och värderika. Ingen nitisk riksdagsman skyr att ifrån riksmötets första början använda möda och arbete; och nitiska riksdagsmän, m. h., ären I ju alla? . Anspråken på detta stånd är nu större än tillVsörene, och det låter ej förneka sig, att de också iro rättmätiga. Ståndet är numera icke en-amt tt. borgarestånd. Det borgerliga elementet är när ej längre det enda och uteslutande; det har asthellre blifvit det medborgerliga, som efter långt och ihärdigt motstånd banat sig väg till våra vänkar. Detta utgöt borgareståndets verkliga riumf, och äfven när den stora reformen en sång varder bringad till fullbordan, skall det 1varstå i tacksamt minne hos våra landsmän, att porgareståndet tagit första steget. Så länge besluten på detta rum äro enhälliga, -Her fattas af en kompakt majoritet, bjuda de iktning äfven utom oss. Men i mån som åsiger och röster splittras, minskas beslutens moraiska inflytande. Och dock är just dettas bibevållande af så väsentlig vigt, för att kraftigt påskynda förändringen af former, som kunna säsas hafva öfverlefvat sin tid och sig sjelfva, och som i deras nu befintliga töråldrade skick qväfva ullt sannt politiskt lif och utgöra samhällets tyngsta börda. Bland förluster, som vi hafva att beklaga, m. h., må det tillåtas mig att särskildt erinra om len af ståndets oförgätliga sekreterare, som unler loppet af 10 näst efter hvarandra följande -iksdagar innehaft denna maktpliggande och nödosamma befattning. Lagmannen och kommendören m. m. Runeberg är ej mer. Hans pjemförligt stora erfarenhet, hans lika ovanliga arbetsförmåga och ej tröttnande nit torde vid ner än ett tillfälle komma att saknas på detta rum, och mest af mig Till någon tröst vet jag på förhand mig alltid xunna räkna på välvilligt biträde och goda råd if hr vice talmannen. Vårt gemensamma mål skall blifva förvärfvandet af det vällofl. ståndets vänskap och förtroende. Detta nya borgarestånd har i arf efter det gamla så många och stora högten att uppfylla mot konung och fosterland. När den fasta viljan ej sviker det rena uppsåtet, är segern slutliSe viss, huru lång och mödosam striden än må blifva Måtte Da och framgång kröna edert arbete, m. h.! Det är med dessa enkla hjertats välmenande ord jag nu öppnar edra sammankomster, under liflig önskan att städse blifva omfattad med eder välvilja, Fnnest och förtroende. Detta tal besvarades derpå å ståndets vägnar af den utnämnde vice talmannen hr Muren. Derefter företogs val till sekreterare, hvartill utsågs advokatfiskal E. G. Björkman med 50 röster. Närmast i röstetal var sterbhusnotarien B. I. W. Rundqvist med 11 röster. Slutligen antogs samma arbetsordning som vid sistlidne riksdag. Bondeståndet. Ståndets ledamöter sammanträdde till plenum kl. half 12 f. m., hvarvid den deputation som i går utsågs för att hos konungen begära förordnandet af talman begaf sig till kongl. slotwet. Vid återkomsten derifrån underrättade de putationens ordförande, Erik Ersson från Gefleborgs län, ståndet om att konungen till talman behagat utse Nils Larsson i Tullus af Jemtlands län och till vice talman Anders Eriksson från Elfsborgs län. Sedan ståndets ältsta ledamot, Olaus Eriksson från Bohus län, helsat talmannen och vice talmannen välkomna öfverlemnade han klubban till den förre, hvarefter båda talmännen hvar för sig helsade ståndet. är Talmannen Nils Larsson yttrade dervid: Ärade ståndsbröder, då jag på grund af vår konungs nådiga vilja utbytt den plats, som jag förut inom detta rum innehaft, emot den som jag nu bewädt, har jag — jag beder er derom vara förvissade —icke lättsinnigt bedömt den nya ställning jag genom detta utbyte intagit och de pligter som åtfölja denna ställning. Den första af alla rg Re pligter, ech som i sig innefattar alla de öfriga, kärleken till fosterlandet, måste dock alltid vara densamma på talmansstolen som på riksdagsmannabänken Äro ock verkningskretsarne något olika, så utesluter likväl den ena, lika litet som den andra, maningen att visa denna kärlek sann och lefvande, och är han lefvande, så saknar han icke tillfälle att bidraga i sträfvandet till det för alla: vår verksamhet. gemensamma målet: det älskade fosterlandets väl. Att det också varit med edert för mig så trösterika bifall som jag emottagit talmansbe.attibland er, derpå har jag fått röna de ojäfsktigaste bevis ej allenast uti edra enskilda försäkringar, utan ock i det offentliga utryck af förtroende och välvilja, som den äldsta af er, min värderade vän, å edra vägnar uttalat, då han nyss öfverlemnade klubban i min hand, och jag tackar er af hjertats innersta djup för all den tröst I derigerom skänkt mig, för det mod I ingifvit mig. Huruvida det kan blifva min lott att mäkta utföra det erhållna uppdraget så som sig bör, till ståndets heder, till fäderneslandets ära och båtnad, derom vågar jag likväl nu icke mycket tala. Jaghar icke, i likhet med mina värderade företrädare, förmånen af en tillryggälagd lång lefnad med ty åtföljande rikligare erfarenhet; hvad jag har gemensamt med dem, är: ett godt uppsåt, och hvad jag kan lofva är ett redligtbemödande att gifva akt uppå åtagna pligter och att i allt mitt handlingssätt söka visa mig värdig den oskattbara välvilja som jag varit nog lycklig att från föregående riksdagar åtnjuta. Ett troget stöd har jag ock erhållit uti den man som konungen satt vid min sida, att vid denna riksdag vara det hedervärda ståndets sekreterare, hr landssekreteraren och riddaren Sjöberg. Likagcom de flesta af eder saknar äfven jag förmånen att känna honom personligen förrän vi sammanträffade här. Men ryktet går längre än mannen, redan i god tid kände vi hans redbara karaktär och hans utmärkta embetsmannaduglighet och nu hafva vi från hans egen mun, ja från hans hjerta fått emottaga de varmaste försäkringar om hans frisinnade tänkesätt och hans välönskningar för den allmoge virepresentera, Jag lyckönskar derföre ståndet och mig sjelf, på samma gång som jag å allas våra vägnar helsar honom hjertligt välkommen. Innerligen tröstrikt är det för mig äfven att under de få dagar vi nu fått vara tillsammans ba erfarit de fullgiltigaste anledningar till den fasta förhoppningen att inom detta stånd skall blifva rådande all den inbördes aktning som är så nödvindig för att med rätt lugn och opartiskhet kunna uppfatta och pröfva skilda åsigter och åt besluten gifva hela styrkan af en fullmognad. Stora och samhällsvigtiga äro många af de ärenden som komma Under er pröfning. Vår älskade konung, som älskar sitt folk tillbaka, arbetar med rastlös ifver på förverkligandet af sina ädla syften, som innefattas uti de väl kända orden: Land skall med lag ER Vi vänta mycket af honom; men vi böra då också Mt tr AN RR RE RAA KE SR fö Dr JR I JP EE RR BR KV rt LR Vg FR JR EA