Aftonbladet – 20 oktober 1862, sida 2

Vi hade båda pannorna eldade, och Nagler sköt, med sina 220 hästars kraft och 14 knops fart, undan. de rasande böljorna. Första platsens passagerare hade så långt utrymmet medguf samlats i den lilla, ofvan däck belägna paviljo gen, på hvars båda långsidor beqväma sittsoffor löpte och från hvars midt en trappa förde till aktersalongen under däck. Vår älskvärda sångerska hade tagit plats på en af dessa softor och lutade sig framåt öfver t:appgångers skrank. Vid tanken på alt vara så nära Sverge vaknade troligen i hennes själ några minnen från flydda år, ty från de halföppnade läpparne Jjödo rågre, eburu knappt märkbara toner, de första vi från henne under hela resan hört. Med återhållen andedrägt sökte vi uppfånga de sköna ljuden och igenkände snart melodien til fNeckens polska. Derefter följde, men med mindre dämp: d röst, CW ermlandsvisant. Derefter och, till vär glädje, med starkare stämma, Flickornas i Wärend visa4. Vid ett uppehåll vågade jeg, som satt kenne närmast, luta mig fram och i hennes öra hviska ord och melodi till det sköna recitativet ur Friskytten: Nu de gyllne stjernor blänka. Och med full röst och samma innerliga värma i föredraget, som ställt henue cå högt öfver alla sångerskor, sjöpg hon genast detta recitativ och derpå töljande aria, vidare flera andra af de slörre nummernpa ur hennes vidsträckta repertoir — af Bellini, Donizetti, Chopins mazurkor m. fl. Med få ord: vi fingo under dessa tvenne njutningsrika timmar höra flera och skönare saker än troligen tillförene något auditorium på n aften fått i: ersättning för sina inträdeskort, af hvilka) månget betalts med kanske hundratals pund sterling. Men under tiden hade äfven stor-, mens stämma med ökad styrka tilltegit.. Jag kastade en blick genom den öppna dör-ren. Derute stod kaptenen, Intzad mot dörrposten och framsträckte sit huivud för att uppfånga de sköna tonerna från paviljongen3 inre. Rundt omkring stodo grupper af andlöst lyssnande sjömän och däckeassagerare, hvilka af ryktet om hvad som,