Aftonbladet – 18 oktober 1862, sida 3

Alboda, hvarefter folket derstädes, tillsamman med de förenämnde qvinnorna och rättaren An dersson från Sollentuna herrgård, söndagen der 17 begåfvo sig till Nyboda, då det der begångni brottet i all sin ryslighet uppdagades. Såson vi uti ett föregående referat omtalat, befann: stugugolfvet öfverallt nedsöladt af blod, hvaröl ver mördaren med flit syntes ha utstrött de: torra riset för att dölja blodfläckarne. Mordvajnet anträffades äfven, utgörande en yxa uta skaft, hvars hammare var nedsölad med blo: och vidklibbade hufvudhår. Såsom bevis pi gumman Gustafssons osnygghet kan anföras at hon plägade hafva sin sofplats i spiseln, der hoi sannolikt äfven låg då hon anfölls af mördaren Gossen, som låg på en kista nära intill, tros hi blifvit mördad i sin bädd, ty nedanför kistar syntes ett starkt blodflöde. Till gårdagens förhör hade genom kronolänsman Hasselhuhns försorg åtskilliga af enkan Gu stafssons slägtingar blifvit inkallade, jemte några andra personer, de.sednare för att höras såson vittnen. Tilltalade Åberg, som från häktet före hemtades, visade vid detta, liksom vid förra rättegångstillfället, en otrolig fräckhet samt bemött till en början med ett hånfullt gäckeri alla de nya omständigheter som mot honom kommo : dagen. Ransakningen, som leddes af tillförord nade domhafvanden v. häradshöfding Fischer. erbjöd många intressanta momenter, ty mot do marers alla snärjande frågor satte den tilltalade sitt spefulla trots, förenadt med en aldrig fe lande vaksamhet på: sina svar och stor fyndig het samt bakslughet, fullkomligt viss tycktes det att någon bindande bevisning mot honom e skulle kunna åstadkommas. En liten omständig het, sådan som ofta bragt i dagen de mest fördolda brott, uppdagade likväl i går förhållanden. som så väl hos don.stolen som en hvar af åhörarne förvandlade den förut rådande misstankar mot Åberg till nära ör fullkomlig visshet on hans pve öfver hvilken likväl ej minst: tecken till ånger hos honom förspordes. At: följa ransakningen i alla dess detaljer skull blifva för vidlyftigt, hvarföre vi inskränka os: till refererande af de vigtigaste omständigheterna. Sedan protokollet från förra rättegångsdager. blifvit uppläst och godkändt, skreds till förhöret. Vid förra ransakningstillfället hade Åberg låtit komma sig åtskillig tvetalan till last, ehuru upp märksam han än var på alla sina svar. I ev till domhafvanden ingången rapport hade läns man, som häktade Åberg, omförmält huruson Åberg vid då med honom hållet polisförhör, und vikit att redogöra för sitt vistande i Upland. Han hade till och med alldeles fördoldt att har varit längre än till, Stockholm, dit han KANE sig ha anländt ifrån Ameberg öfver . Södertelje I samma rapport omförmäldes, att vid Åbergs häktande från honom anhållits ett.silfverfickur, son blifvit hit afsändt, hvarjemte ÅA. uppgaf sig äf ven ha varit innehafvare af en annan klocka, som han på hemmarschen från Stockholm skulle sål till en för honom okänd mansperson. Som der mördade enkan Gustafsson var känd att hafvr mot pant, och bland annat mot klockor, utlåna: penningar, väckte dessa upplysningar misstankt att den klocka Åberg innehade vid sitt gripandt eller den, han uppgifvit sig hafva sålt, möjliger kunde hafva tillhört den mördade. Spord öfver åtkomsten af dessa klockor, sade sig Aberg fö penningar, som han medhaft från hemorten, pi vägen till Upland, mellan Södertelje och Stock halm, af en okänd mansperson ha tillhandlat sig lesamma, och hade han haft klockorna med sir under så väl sitt vistande vid Alboda, som sedar vid Nyboda. På fråga hvarest Aberg under ti len förvarat klockorna, uppgaf han sig ha hafi lem i en ytterfickapå sin arbetsrock ; men denn: appgift visade sig vid undersökning af rocker vara lögnaktig, ty nämnde ficka befanns så li en, att två klockor der svårligen kunde få rum ;ch dessutom intygade tvenne drängar från Al voda att Aberg under sitt arbete vårdslöst kastat ocken än här än der, hvilket sannolikt ej skull skett om Åberg haft någ t så ömtåligt som et par klockor förvarade i rockfickan. Derjemtc mnotsades Åbergs uppgifter om det sätt, hvarpi han kommit i besittning af de penningar, för avilka han tillhandlat sig klockorna, af hvarjehanda sväfvande atlätänden. Så stodssaken vid örra rättegangstillfället, vid hvilket Aberg i öf igt väckte domstolens misstanke genom den för igtighet han då visade att ej lemna min ta upp ysning om sina vandringar m. m., som kunde jena domstolen till ledning för frambringandt f någon slags bevisning mot honom. Detenda. -om sålunda återstod, var att få utrönt huruvid: len klocka, som hos rätten vid förra rättegångs -illfället fanns tillgänglig, varit i den mörda les ego. : Gårdagens ransakning började med en allvar ig förmaning af ordföranden till Åberg att tal: sanning, hvartill han fräckt svarade: Jag kar j säga anvat än jag sagt. Jag har sagt sanning. Dommaren frågade derefter: var du på din hitmarsch i Motala, har du derstädes förtjent nå sra penningar med att biträda vid skjuts. elle: har du innehaft flera-än de tvänne klockor du förut omtalat ? Denna fråga syntes försätta Åberg i någon oro, och då: han af domaren hårdare Jansattes, utlät sig Åberg att han ej varit i Motala, men medgaf att han haft en tredje klocka. Denna uppgaf han sig likväl för längre tid tillvaka ha innehaft. , Domaren tillsade härefter att man skulle lemna Åberg den blodiga yxan, hvarmed mordet blifvit begånget. Aberg betraktade den noga, och härvid märktes svetten perla från hans ansigte. Hvad skall jag med den här yxan? frågade han, hvartill domaren genmälde: Väger ej detta mordvapen, hbvarmed tvänne menniskolif blifvi: förkortade, tungt. i din hand? Åberg teg och ransakningen fortsattes. Domaren sporde: Du här medgifvit att du, i strid med din förra berättelse, innehaft en tredje klocka, hvar har du fått den ifrån och hur såg den ut?4 Åberg uppgaf nu, att han innehaft denna klocka, innan han begaf sig hemifrån, att den var liten och försedd med romerska siffror samt en hårslinga. Han sade sig ha bytt sig till den af en ög å Hofvanäset, och hade han haft klockan förvarad i ett skrin hemma hos föräldarne, men dessa hade aldrig sett den. Och du har den ännu qvsr hemma i det der skrinet, fortsatte ordfö-: den, Jalt Känner du någon urmakare i din hemort med namnet Roselius? frågade domaren vidare. Vid detta namn bleknade Aberg, men återvann snart sin fattning, och ändrade pu sin uppgift derhän, att han lemnat klockan åt Roselius till lagning. Tror du dig känna igen klockan om du får se henne; ty jag får upplysa dig, att jag har henne i mina händer, fortfor domaren, tkom fram hitt. Domaren uppläste härefter en från länsman Hall, som häktat Åberg, ingifven rapport; hvaraf inhemtades, att nämnde Roselius vid underrättelsen om det grofva brott hvarför Åberg var tilltalad, anmält sig ha af Åberg till lagning mottagit en klocka, hvilken han till länsmannen .utlemnade. Dessutom innehöllrapporten, att Aberg i sin hemort för åtskilliga personer uppgifvit, att han under sin sednaste vandring varit åt Orebro, Söderteljeoch Stockholm, men ej i Upland. Om åtkomsten af klockan, skulle han för samma personer uppgifvit att han köpt den för penmingar, som Han förtjenat i Motala. der han biträdt ?ästeifvarentreprenören