Aftonbladet – 18 oktober 1862, sida 2

lens betydelse, hvarpa åter cn isalm af örgs. På monumestets spets står den häangångne konstnärens bröstbild. gjuten i brons af professor Molin. Kring pannan hviade en lagerkrans och kring kolonnen voro riska eklöfskra sar virade. — — Götebas Hauuicistidning redogör för trakte. — jöteborg tecknade bidrag till ind af nöden I vårt broderiand FinBidragen bestå för det mesta ispanäl, isyunerhet korn och hafre. Atven undre hemmansdelar teckpa sig allmänt är en tonna spanmål. Man eger, yttar I-ödelstidniogen, säker avledning att hopatt den ineamlade spanmålen skall blifsostnadsfritt pr jernväg transporterad till! ockholm vid första prottåget den 29 den: och det är alltså önskligt att de en seknade beloppen levereras till hr Gnstat ikerling senast den 26 dennes. — Enskilda mderrättelser gifva ock vid handen, att .anmålen kommer att kostoadsfritt trans porteras från Stockholm till de vödställda iaska orterna, genom finska regeringens förorg, i den mån beloppet uppgår till jemna keppslaster. De gåfvor, som från Sverge aflyta, skola på detta vis komma de nödidande till godo med så obetydligt afbräck om möjligt? —— — En Parisertidning berättar följande pisod från det krig, som indianerna förklaat de hvita inbyggarne i Minnesota. En ar Foote hade med hustru och barn flytt rån sin boning och tagit sin tillflykt till en ydda, byggd af trädgrenar, hvilken snart mringades af femton rödskinn. Mr Foote. jelt sårad, dödade två af dem; slutligen öfergåfvo krafterna honom och det improvi serade blockhuset höll på att bli alldeles utan örsvarare, då mrs Foote tog sin mans karin, intog hans plats och sköt så fort hon ann ladda geväret. Under trettiosex timsar fortfor hon dermed utan annat afbrot! n då indianeroa aflägsvade sig i hopp att unva bedraga hennes vaksamhet och söka fverraska henae. Siutligen, sedan angriarne, decimerade genom den hjeltemodigs i;vinnans motstånd, hade släpat bort sina iöda och då de ej på länge synts till, belöt hon, gifvande vika för sin mans böner, tt lemna stället, gynnad af natten, för att ädda sina barn och söka hjelp. Under venne dagar låg den sårade nybyggaren ivar i kojan, utan skötsal, utan föda och tan att veta hvad som händt hans bustru, iå han plötsligen såg en svensk nybyggaes hustru, också svenska, inträda i kojan. d-innan lyftade honom varsamt upp på sina xlar och bar honom på detta sätt till Foest City, en liten köping, belägen 15 eng. nail från kojan i skogen. Derifrån förde: van till byn S:t Cloud, dit hans hustru och earn ankommit, tillintetgjorda af trötthet ch förtviflan.. Men försynen hade besluti tt de båda makarna skulle återse hvaran ra endast för attstraxt skiljas åt. Mr Foote. ödssjuk och utmattad, drog sin sista suck sin makas armar en kort stund efter an omsten till det nya hemmet. — Gefle handelsförening har, bettäffande et ifrågasatta upphåfvandet af förbudet mot ;ndihandels 1idkande inom visst afstånd från tad eller köping, agifvit följande om upp ysta åsig:er vittnande utlåtende, som dei r Oss ett nöje att återgilva: Då all er:arenhet ädagalägger, att hunelsröreisens större eller mindre utveckling ufvadsakligast beror af det städerna omgif ande landets större eller mindre välmåga och samåtskridande i såväl jordbruk som andri äringar och då, enligt bandelsföreningens öf ertygelse, lättnader i utbytet af produkter tgöra ett af de väsentligaste vilkoren för ramkallande och tillgodogörande af de stora. beräkneliga ressurser, som ofelbart föreiunas i lika bög grad hos vårt lands idoga ch kraftfulla befolkning som hos någon nran nations. endast de icke, på sätt hit uills bekiagligen skett, återhållas och förindrag af för industrien skadliga, föråldrade iskränkningar i den ekonomiska lagstiftninen, så är det med sann tillfredsställelse om handelsföreningen iohemtat K. M:ts nåiga efsigt att befria handlande i stad från kyldighet att å handeln förvärfva burskap, imt i någon mån afskaffa de hitintills råande skilnaderna mellan stad och land i råga om rättighet till handels idkande, och vartill handelsföreningen således underdåigt lemnar sitt tillstyrkande. Handelsförevingen anser dock medgifvandet af handels ikande på längre eller kortare afstånd från iad föga leda till målet, såvida ieke nu öreskrifna bestämmelser för rättighetens innande (t. ex. sockennämdens utlåtande ch K. M:ts befallninzshafvandes beslutan:erätt m. m.) undanridjas och den i 6 f gällande handelsordning befintliga speciikation å de till handel å landet medgifna utländska varor icke borttages, så att enaanda varuslag, som äro föremål för laglig andel i stad, äfven må blifva det ä landet. öga lärer väl någon ändamålsenlig, lan!ets behof motsvarande handel kunna förväntas, under det att endast några få, i nyssvämnde uppräknade varuslag af utländskt irsprung få försäljas och genom hvilken eglementering den handlande svårligen, med västa vilja, kan urskilja den lagliga från len olagliga varan. Till försäljning å lanlet medgifves nemligen af utländska artikar: bomulls-, men icke ulleller linnegarn; iskredskap, men icke jagteller jordbruksedskap; tvål, men icke såpa; synålar, men cke syringar; kaffe, men icke socker o. s. v. Itt förändring uti så beskaffade lagbestämnelser är af högsta behofvet påkallad, derm är handelsföreningen för sin del lika så fvertygad som derom att inskränkande re lementeringar i lagstiftningen för handel ch näringar högst menligt motverka utecklingen af landets naturliga ressurser. ——— Ri ningon of da. travare t hawmorafran