Aftonbladet – 17 oktober 1862, sida 3

r (Insändt.) Italien. Den stolta sköldmö sina bojor skakar Och frågar sorgsen: ack är än ej tid?4 Men starkt är kedjan smidd och våldet vakar Och knappt en suck hon draga får i frid. Mot himlen vänder hon sig, tröst att finna, Men Petri nyckel stänger vägen till. Så sekler uti tidens bat försvinna Och alit går framåt, endast hon står still. Nej! stilla står hon ej, den kraft så rika, Den gudaborna, kan ej domna så. En Galile får för mörkret vika. Men vetenskapen klarnar upp ändå. Med Rafael vi in i himlen träda Och nya verldar oss ColumUas ger. Hör, Tasso, Dante och Petrarca qväda! Se, Buonarotti lif åt marmorn ger! : Dock frihet är den perlan underbara, Som ständigt hägrar för dess tjusta syn. Hon ser dess bild i Adrias vågor klara Och skådär uppåt, ser den der i skyn. Om frihet, frihet jord och himmel tala Och vildt sin boja skakar hon igen. Förgäfves! Då försjunker hon i dvala Men ser i drömmen frihetsbilden än! Då fram likt morgonstjernan hjelten tågar Med himlens fribref i sin starka hand; Den frihetseld som i hans hjerta lågar Tili aska ren förbränt den fångnes band. Hell Garibaldi! skallar det i söder Och echo svarar i den höga nord: Hell Garibaldi!t — och hvart hjerta glöder. Som frihetslösen ljuder det Kring jord.