Aftonbladet – 17 oktober 1862, sida 2

analoch slussverks uppkomst och utveckling ippenbart ådagalägga att, vid fråga om sänking af sjön Hjelmaren, detta kana jerk i och för sig framtri pråk på den om den der äre r med fi ade sa gas hufvad wet. Ått denna s betydelse eke blifvit mi 4 ökad. sedan gem vestra stambånan och Orebro-—Halsbergsnan jernvä bindelse uppstått mellan Vesterifvet och hamn vid Fjelmaren, torde väl icke Her kunna mottägas. Under fullt erkännarde vf vigten hos denna regulator för den allmänna rafiken, har också öfverstelöjtnanten Sundmark, som, efter förordnande, med erforderliga bi len, verk undersökningen och afgifvit för slag till sänkningen, förklarat: att den ifrågavaraude sjökomröunikationen icke bör, icke kan uppoftras eller äfventyras förjordbrukets mera en. kailda intresse, nen att sänkningen kan ske utan en slik Ve ng,ehr arten sedermera måste uppehållas, icke afseglande fartyg, hvilka måste utideles utdömas, utan genom ångbogsering med någående 1 mar af jern; och sedan skil anförts för fi mannens åsigt att både Hjelmarens 1 igsta v ttenyta eller minimum för sjöfartens behof och sjöns vattenvariationer kunde efter behag reg.e:as och åe sednare betydligt nedsättas genom en damm med, ora utskof, framställes det förslag, hvaåaref.er; kningen nu blifvit ifrågasatt att verkställas, ! i korthet sålunda: att Hjelmorens lägsta vattenstånd bestämmes till ser fot under nuvarande medelhöjd samt , minsta s.geldjupet i sjön och kanalen till 4 6 fot, hvar-! jemte en reglering af vattenytan bör åstadkommas, hvarii genom dess höjdvariationer insk änkas ill två fot;: hvarförutan förrättningsmannen, efter uppställda kalkyler för den stora utskofslammens konstruki tion samt förslag till ändamålsenlig skötsel af! densamma, angifver huru, efter hans åsigt, vat: tenhöjden sedermera för hvarje år och för olika : årstider skulle kunna till bestämdt fotoch tumtal af en dammkontrollör regleras, till gagn för så väl jordbruket, som trafiken, vattenverken j och fisket. Numera öfverste löjtnant Leyonancker har, i afgifvet utlåtande öfver detta förslag, hufvudsakligen yttrat: att, churu han icke ville tilldöma de be äkningar, hvarpå Sundmarks f slag hvilar, ofelbarhet i praktiken, han likväl ansåge den föreslagna sänkningen på uppgifne sätt verkställbar och delade Sundmarks äåsigt derom, att Hjelmare kanal icke genom en sådan ! änkning vore hotad af några allvarsamma faror och att den projekterade pråmfarten och vattenregleringen vore utförbara, åberopande, till stöd för åSigten i sistnämnde hänseende, erfarenheten från kanaler i Norra Amerika, Holland och Belgien. Deremot har chefen för mellersta vägoch vattenbyggnadsdistriktet, majoren Olivecrona, som icke blott i flera år bott i trakten af Hjel maten och derunder varit Hjelmare kanalverks öfvermekanikus, utan jemväl, å styrelsens för allmänna vägoch vattenbyggnader vägnar, utöfvat det närmare inseendet öfver undersökningsförrättningen samt följaktligen gjort sig noga bekant med alla de omständigheter, som i denna fråga böra tagas i beräkning, efter den granskning af det Sundmarska förslaget, som han på bemälde styrelses förordnande företagit, i fråga om möjlighet n af sjötrafikens bibehållande å Hjelmaren och kanalen efter den föreslagna sänkningen, uttalat en alldeles motsatt åsigt. -An märkande, dels att då Hjelmarens år 182 uppifna -medelvattenhöjd. som af strandegarne då förklarades vara oskadlig, efter sammandrag af mångåriga derefter skedda anteckningar. befunnits vara riktig samt sjöns vattenyta åren 1826. 1835 och 1842 nedgått till nära samma låga ståndpunkt, som år 1819, eller föga öfverstigande den för sege. farten antagna minimiböjden 7fot, hvar. efter läget af slusströsklarne och bottnen i Hjel mare känals öfre horisontsträcka vid ombyggnaden bestämdes, inga giltiga skäl deraf vore at hemta till den föreslagna sänkningen och flod regleringen; dels att det af undersökningsförrät taren åberopade törhå:lande, att nåvigationen på Hjelmaren vid nuvarande segeldjup skulle vara behäftad med stora svårigheter, hett och hället vore ogrundadt, enär genom en nogg prickhållning och haninarnes upprensning beqvämlighet för seglationen blifvit vunn sjöskador i Hjelmaren högst sällan men att, äfven om uppgiften härom va E samma svårigheter skulle qvarstå efter sänknin gen, erinrar majoren Olivecrona vidare att inrättar de af ångbogsering med I mar ifrån Hjelmarens hamnar, Örebro, Derböl och Leppt genom kanalen till Stockholm, äfven om dermed skulle tillfredsställas nuvarande bruksegares an språk fe Jjernprodukternas framgena afskeppning till Stockholm för nu gällande faktpri likväl komme att innebära en orimlig och hi skadlig inskränkning i närvarande fria seglation och ångbåtstrafik, hvarigenom skulle inträffa att frakthandeln i sin helhet, hvaraf jernet utgör endast ,, skuile nedtryckas till den grad, att Hjelmare kanals och hamnars underhåll icke kunde bestridas med nu utgående, nog höga afgifter; tt om genomfarten i kanalen, såsom förslaget innehölle, reducerades till den äldsta båtledskommunikationen och till vattendjupet min dre än den nyligen ombyggda Strömsholmska nalen, det stora och för det allmänna ganska lyrköpta ändamålet, som af K. M:t och rikets ständer afsågs med år 1828 fullbordad ombygg nad af Hielmare kanaloch slussverk, blefve närs omintetgjordt till en gifven förlust för hela natio nen, synnerligast som trafiken 4 Hjelmaren och nom kanalen visat en ständigt växande utveck in: att äfven om beräkningarne för vattenytans i Hjelmaren hållande inom de utstakade gränsernr vore teoretiskt riktiga, den praktiska tillämp ningen deraf vore omöjlig, då den ena faktorn i ka kylen, eller vattnets bli vande höjning elle: fallande, är obekant, och de framhållna allmän na grunderna för sjöns ER mer Hälla at L. 0X. före den käftigase floders ankomst hålla sjön: 2 0,3 fot under den föreslagna regleringsskaans nollpunkt, orimliga, enär vattenkontrollörer vid utskofsdammen, hvarken efter nu uppgjorda eller fortsatta vattenhöjdstabeller, kan på för hand uträkna tidpunkten för just den: häftigart loden, eller gränserna för densamma, som enligt vattenhöjdstabellen visar sig vara så ojemn unler olika år, beroende af den ständigt varieranle qvantiteten af nederbörd, afdunstning m. m.. ill följd hvaraf någon garanti genom den så kallade utskofsdammen icke existerade för qvar hållandet i Hjelmaren af den föreslagna och för sjötrafiken oumbärliga minimivattenhöjden a! A,6 fots djup; och uttalar majoren härefter. såsom slutligt omdöme, att jordbruksintresset genom den föreslagna sänkningen och derned förbundna åtgärder kunde anses häfva tillsodokommit allt hvad lokalen för Hjelmarene utlopp möjligen medgåfve; men att deremot genom amma åtgärde-, bibehållandet ar sj farten på Hjelma en och kanalen, antingen med 7 eller 4,6 futs vattenljup, vore omintetajordt, enär en för seglationens behof stå sr rt rann a ARN RNA RA stone andfådd och ifrig att få höra nyttifrån Aldboroueh. Kanten Wraece öppnade vaens