Aftonbladet – 16 oktober 1862, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Löfgren-Abergska målen. Till rådhusrättens tredje afdelning hade en mamsell Amalia Löfgren för någon tid sedan instämt kaptenen H. Åberg vid zndra gardet samt en mamsell Ekerman, dotter till majoren N. A. G. Ekerman, med yrkande om laga ansvar å mamsell Ekerman, derföre att hon trolofvat sig med kapten Åberg, oaktadt hon kände att han förut under många år lefvat tillsammans med mamsell Löfgren och med henne var förlofvad, samt mot kapten Åberg, att denne måtte kännas skyldig att fullborda det äktenskapslöfte, som han skulle hafva gifvit man sell Löfgren. Sedan detta mål åtskilliga gånger varit föremål för domstolsbehandling, nedlade mamsell Löfgren sin ansvarstalan mot mamsell Ekerman, men fortsatte densamma mot kapten Aberg. Flera vittnen blefvo å kärande sidan i saken hörde, men resultatet af denna rättegång blef, att käromålet ogillades på den grund, att mamsell a ej ansågs bafva förebragt full bevisning derom, att kapten Aberg lofvat mamsell Löfgren äktenskap. Sedan detta mål, vid rådhusrätten var utageradt, lät kapten Aberg inkalla mamsell Löfgren till poliskammaren med yrkande om ansvar å henne, derföre att hon, under pågående rätteång, dels vid ett tillfälle skulle å öppen gata a våldfö.t sig å mamsell Ekerman, dels vid ett ann:t tillfälle, öfverfallit och med en parasoll slagit kapten Åberg sjelf i en trappuppgång till huset n:r 13 Fredsgatan, der mamsell Ekermans föräldrar ha sin bostad. Vid undersökning härom i poliskammaren ansågs sådan bevisning ha förekommit mot -mamsell Löfgren, att hon förklarades skyldig träda i häkte. Detta beslut motiverades sålunda, att alldenstund mamsell Löfgren, oaktadt upprepade varningar från polismyndighetens sida, Bit komma sig till last, att dels å öppen. gata, under pågående rättegång, ha våldfört sig å mamsell Ekerman, dels ätven inom hus öfverfallit och. slagit kapten Åberg sjelf, pröfvades rättvist att hon skulle i fängelse inmanas, hvarjemte målet remitterades till rådhusrätt för fortsatt undersökning. I dag förevar detta mål å rådhusrättens 6:e afdelning, och vid pårop deraf tillstädeskommo, å kapten Hjalmar Abergs sida hans broder härajeiöfding berg och å svarande sidan mamsell ÅA. Löfgren, som inställdes från häktet, iklädd sina egna kläder. Kärande ombudet uppga att mamsell Löfgren den 14 sistlidne Aug., å hans broder; kaptenen och mamsell E. kommit gående på Drottninggatan arm i arm, hade mött dem, och hade mamsell L. dervid utan föregående ordvexling med knuten hand tilldelat mamsell E. ett slag i ansigtet under åtskilliga opassande tillmälen. Några dagar efteråt, eller den 20 samma månad, uppgar kärande ombudet, at mamsell L. från Berzeliipark skulle hafva följt efter kopien Å. till huset n:o 13 Fredsgatan, der ar, AR . uppgått... Mamsell L. hade då kommit efter upp trappan och med parasollen tilldelat kapten ÅA. flere slag, så att skaftet å parasollen gått af. Under det mamsell L. då utdelade slagen, skulle hon, fällt åtskilliga opassande yttranden mot kapten A. Dessa yttranden voro enligt kärande ombudets uppgift af den beskaffenhet att-vi 8j här kunna återgifvas de m. Spord om dessa tilldragelser, förnekade mamsell L. att ha tilldelat mamsell E. det slag, hvarför hon blifvit angifven; men deremot medgaf hon att hon, i cl t att tala vid kaptenen om deras ömsesidiga förhållanden, följt efter honom upp i trappan till huset n:r 13 vid Fredsgatan. Derstädes hade hon. tvenne gånger blifvit nedkastad af kapten ÅA., och för att afvärja detta våld mot henne, hade hon i häftigheten tilldelat kaptenen, såsom hon ville minnas, ett lindrigt slag med parasollen. För öfrigt sade sig mamsell L. ej kunna redigt minnas hvad som passerat, ty hon hade befunnit sig i en förtvitlad sinnesstämning , alltsedan hon blifvit öfvergifven af kapten A. och förskjuten för en annan, liksom man kastar bort en gammal utsliten klädnad. Två vittnen hördes härefter, som sammanstämmande intygade att mamsell L. tilldelat mamsell E. den omnämnda kindpusten å Drottninggatan. Härefter spordes mamsell L. om ej så förhölle sig, till svar hvarå hon genmälde att hen ej mindes hvad som då förefallit. Om så vore att hon, på sätt vittnena uppgifvit, förgått sig mot mamsell E., hvilket hon dock ej kunde erinra sig, finge detta skrifvas på räkningen af det hån och det förakt, hon förmenade sig ha fått uppbära af sina vederparter, men ingalunda af hat eller hämd mot dem för den vid rådhusrätten väckta rättegången. å Hvad angick uppträdet i trappan till huset n:r 13 vid Fredsgatan kunde det inkallade vittnet ej lemna någon bestämd redogörelse. Mamsell L. begärde att blifva försatt på fri fot, hvilket af rätten bifölls, mot allmänna åklagarens och kärande ombudets bestridande; dock förmades mamsell.L. allvarligen af rättens ordförande, rådman Öhnell, att taga sig till vara för ytterligare våldsamheter mot parterna, Målet uppsköts till annan dag, då käranden eller hans ombud förständigades att tillstädeskomma vid förelagdt vite och mamsell L. vid hemtningsSfventvr