jutan dröjsmål ned till mig.4 Hans nästa iföretag var att taga ett halft dussin brefku:verter ur sin portfölj och på dem alla skrifva imedanstående utanskrift: Thomas Bygrave, :.Esq., Mussareds Hotell vid Salisbury Street, FStrand, London. Sedan han noggrannt ;-hade inlagt kort och kuverter i sin bröstficka, låste han igen portföljen. Just då .-han steg upp från skrifbordet, kom Magdajden in i rummet. Kaptenen besinnade sig några ögonblick ora bästa metoden att föredraga saken, och be slöt sig för att, efter sitt sätt att tala, kasta sig in i den. Kort och godt sade bar: Magdalen hvad som hade tilldragit sig och meddelade henne att måndagen var utsatt till hennes bröllopsdag. fan hade på förhand beredt sig på att sölka lugna henne, om hon bröt ut i häftighet; att tala förstånd med henne, om hon böpföll om uppskof; att sympalisera med henne, om hon smälte i tärar. Till hans. obeskrifliga förvåning uppfylldes emellertid ej .bans förväntan på någotdera af dessa sätt. Hon hörde honom utan att svara ett ord, utan att fälla en tår. Då han hade talat till punkt, sjönk hon ned på en stol Henn es stora grå ögon stirrade på honom med m uttryckslös blick. Inom ett ögonblick , hade på ett hemlighetsfallt sätt hela hennes : skönhet försvunnit; hennes arisigte blef he imskt och stelt, liksom på en död. För för :sta gången sedan kaptenen lärt känna: henne hade förskräckelse, en allt beherrskande förskräckelse bemäktigat sig henne bäde til I kropp och själ. ; Ni 3 racklar väl icke i er föresats? sade han under ett bemödande att väcka hemne. Det ka n väl ej vara möjligt att ni drår er illbaka i sista stunden? Men hennes ögon uttryekte ännu intet begrepp ets ljus, hennes ansigte var lika stelt. och liflö st. Hon hörde honom dock,ty hon: örde sir litet på stolen och skakade sakta vå hufvo idet. E : (Forts. följer.)