Aftonbladet – 16 oktober 1862, sida 2

Bartram, S:t Crux i Marsh, Essex. Hon skref i stor brådska och är ej rätt säker på om hon kom ihåg att skrifva närmaste postkontor, Ossory. Det är af största vigt att brefvet kommer riktigt fram och i rätt tid. Hvad skulle väl hindra er att, till beqvämlighet för postverket och för att tjena ett fruntimmer, med er egen hand skrilva postkogtorets namn på brefvet, ifall det skulle vara glömdt? Jag vädjar till ert bedömande såsom en nitisk embetsman, hvad skulle möjligen kunna hindra er att uppfylla en sådan anhållan ? Postmästaren fann sig föranlåten att medgifva att deremot ingenting kunde vara att invända, såvida nemligen intet annat önskades än tillsättandet af ett enda ord, såvida ingen annan än -han sjelf vidrörde brefvet, och såvida ej den dyrbara tiden på postkontoret behöfdes för någonting annat. Som det i denna stund, af en särdeles lycklig händelse, der ej var något att göra, så ville han gerna göra damen denna lilla tjenst, efter mr Bygrave så önskade. Kapten Wragge bevakade postmästarens händer med största intresse, medan han granskade brefven i postlådan. Var väl brefyvet der? Skulle den nitiske tjenstemannens hand hastigt stanna? Ja! Den höll upp att söka och tog fram ett bref från de öfriga. Noel Vanstone, Esq., sade ni så?4 frågade postmästaren och höll brefvet i sin hand: Noel Vanstone, Esquire, svarade kaptenen. Hos amiral Bartram vid S:t Crux i Marsh.4 4Ossory, Essex, tillade postmästaren och kastade åter ned brefvet i lådan. Frunlimret har ej begått något misstag, sir. Adressen är alldeles riktig. Ingenting annat än en nödig besinning af huru ytterst angeläget det var för honom att behålla skenet af värdighet kunde hindra kapten Wragge från att kasta sin höga, hvita hatt högt i luften, då han åter kom