Aftonbladet – 15 oktober 1862, sida 3

ren, så meddelade Wickberg, att kapten de Vries för honom genast vid Wickbergs ankomst ombord gråtande omtalat hvad som händt samt derstver varit högligen bekymrad. De öfriga inkallade vittnena, tullinspektoren Sehlstedt samt tre sjötulisvakmästare från Sandhamn intygade lika: iedes, att kapten de Vries för dem underuttrycsande af stor ledsnad berättat olyckan med Ek!shl.Hvad kapten de Vries yttrat till vittnena tämde Jullkomligt in med den af honom afgifna jörörklaring. Advokatfiskalen Tham tillkännasaf. att han, efter hvad som nu blifvit upplyst, irde någon ansvarstalan mot kapten de Vries, varken i fråga om Ekdahls död, som han anåg vara föranledd af våda, eller i fråga om andet af förseglingen, som han ansåg ha sett af nödtvång samt med vederbörande tullans tiilåtelse, och fann advokatfiskalen 2 mycket större anledning härtill, som smuggling i öppna sjön kunnat ega rum. siter öfveriäggning tillkäönnagaf domstolen att lien ansåg nödigt att göra sig underrättad om, nuruvida den omkomne tullvaktmästaren Ekdahl fterlemnat hustru och barn samt om dessa er: nade väcka någon ansvarstalan mot kapten de Vries, innan dom afkunnades, och uppsköts förlenskull målet till annan dag. le Tham Kyrkoherden Holmgren i Hacksta och Löth. Om denne prestman läser man i tidningen Upsala för den 10:e: Oaktadt den allvarsammare räfst, som erkebiskopen vid särskild biskopsvisitation på stället ;yligen anställde med kyrkoherden i Hacksta och Löth J. N. Holmgren, dervid Holmgren blef förbjuden att förrätta presterlig tjenst tills de mot honom andragna klagomålen blifvit vederbörligen pröfvade och afdömde, har han på sednaste tiden gjort sig skyldig till flera nya förseelser. Sålunda har Holmgren tvenne gånger, sedan ofvannämnda förbud gafs, uppträdt på preiikstolen i Hacksta, med den påföljd, att åtskiliiga personer reste sig och gingo ifrån kyrkan och den gudstjenst, Holmgren sålunda förrättade. Den 27 sistl. Augusti var han inkallad vill domkapitlet och erhöll varning för tilltörene begångna förseelser, bland annat derföre att han genom processer olagligen öre fattigt folk till erläggande af onödiga utgifter och sålunda handlat i strid med s:n embetspligt. Inalles har kyrkoherden nu blifvit fyra gånger varnad och re gånger saspenderad af domkapitlet för begångna embetsfel, utan att ännu kunnat formligen skiljas från prestembetet och sin kyrkoherdebeställning. j Ett ytterligare bidrag till hans meritlista innefattas i följande officiela handling: Protokoll hållet i Hacksta prestgård den 29 Augusti 1862. S. D. inställde sig undertecknad, med såsom biträden tillkallade nämndemannen Eric EricsSon i Skörby och skomakarelärlingen Eric Wallin i Hacksta klockaregård, vid Hacksta prestgård, för att anställa undersökning i anledning af pigan Ulrica Jansdotters begäran att blifva skild utur sin hos kyrkoherden J. N. Holmgren innehafvande tjenst, derföre att hon af bemälde kyrkoherde blifvit slagen, sparkad och klöst. I kyrkoherden Holmgrens närvaro uppmanad att närmare uppgifva huru vid berörde misshandling tillgätt, berättade Ulrica Jansdotter: att, efter det hon från kyrkoherden Holmgren i lag på morgonen tvenne gånger erhållit tillsär gelse att infinna sig i hans enskilda rum, men af fruktan för misshandling icke haft mod att nörsamma nämnde tillsägelse, enär budet antydt att kyrkoherden vore uppbragt för det hon sent på aftonen sistförflutne dag varit utom huset, hade kyrkoherden Holmgren kommit rusande ut 1 köket och i vredesmod förebrått henne berörde amhet samt fattat henne i armen och gjort försök att med väld draga henne utur köket, hvilket Jikväl ej lyckats för honom, emedan Ulrica Jansdotter kastat omkull sig på golfvet och ika hållit sig fast uti en i köket befintlig vedatt kyrkoherden Holmgren, hvars vrede i öljd af det misslyckade försöket att släpa Ulica Jansdotter utur köket, öfvergått till ursinsighet. med händerna fattat Ulrica Jansdotter m halsen så hårdt att. hon icke kunnat andas, wverunder han jemväl klöst henne å halsen så itt blodviten uppkommit, hvarefter han slagit henne i ansigtet och sparkat henne; samt att Ulrica Jansdotter endast genom att fly utur köket lyckats undandraga sig vidare misshandling af kyrkoherden Holmgren, som jemväl begifvit sig ut på gården efter Ulrica Jansdotter och notat att låta skilja henne utur tjensten om hon ej åtfoljde honom i hans rum. Kyrkoherden Holmgren medgaf att han, då Ulrica Jansdotter icke velat hörsamma tillsägel-sen att komma in i hans rum, gått ut i köket samt tagit Ulrica Jansdotter i armen i ändamål att föra henne in till sig för att der gifva henne en vänlig föreställning för det hon om nätterna cke låg i sin säng, hvilken föreställning kyrkoherden Holmgren ansåg icke lämpligt att i det sfriga husföjkets närvaro henne meddela; men bestred att hafva slagit och sparkat Ulrica Jansdotter, tillfogat henne den blånad, som finnes i hennes högra arm eller de å hennes hals befintliga trenr.e blodviten; förmenande kyrkoherden att hon erhållit dessa åkommor i drängen Wangsins sörg eller ock emot vedlåren i köket, Jå hon höll sig fast vid densamma. I anledning af kyrkoherden Holmgrens nekande att hafva nisshandlat henne, åberopade Ulrica Jansdotter nu såsom vittne pigan Ånna Lisa Jansdotter. som hördes och berättade: att då hon i dag på förmiddagen varit i köket, hade kyrkoherden Holmgren, mycket ond, kommit ut i köket och frågat Ulrica Jansdotter hvarföre hon icke kom in till honom ; då hon derpå icke gifvit något svar, hade han först tagit henne i armen och derefter om halsen, allt under bemödande att föra henne utur köket; men då sådant. icke åre emedan Ulrica Jansdotter kastat omkull sig på golfvet och hållit sig fast utt en i köket befintlig vedlår, hade han tilldelat Ul rica Jansdotter en spark. Wittnet hade icke sett. kyrkoherden Holmgren gifva Ulrica Jansdotter något slag i ansigtet, men är öfvertygad att kyrkoherden Holmgren tillfogat Ulrica Jansdotter blånaden på armen samt de å hennes hals befintliga trenne blodviten, enär hon icke haft dessa åkommor före den henne öfvergångna misshandling, men straxt derefter visat dem för vittnet. 3 Vittnesberättelsen upprepades och vidkändes af vittnet, men bestreds af kyrkoherden Holmgren, som på gifven anledning jemväl förklarade att han icke lemnade bifall till Ulriea Jansdotters nu gjorda yrkande att blifva skild utur sin hos honom innehafvande tjenst; i följd hvaraf och då, genom Anna Elisabeth Jansdotters berättelse, som måste anses ega vitsord, äfvensom at öfriga omständigheter. det är utom tf allt tvifvel att Ulrica Jansdowuer blifvit af kyrkoi herden Holmgren i dag tilldelad minst en spark ; samt tillfogad de åkommor, som å hennes arm och hals förefinnas och alltså misshandlad, så aft blånad och blodvite uppkommit, undertecknad, med anledning af föreskriften i K. M:ts nädiga kungörelse den 1 Oktober 1858, nu ansåg sig föranlåten att Ulrica Jansdotter utur sin hos kyrkoherden Holmgren innehafvande tjenst skilja; hvarom bevis henne meddelades, och hänvistes parterna att vid vederbörlig domstol utföra den-talan, hvartill de kunde finna sig befogade. 5 re prot.