Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 2

anmärkte att depescherna, som jag hade medfört, måste varit hogst vigt. ga, ty mini stern hade genast befallt fram sin vagn och forit till Tuilerierna, oaktadt det var allmänt bekant att medborgarekonungen brukade droga sig tidigt uudan till sin sängkammare. Några dagar efteråt hade jag åter tillfälle att träffa ministern, när mina kurirräknvingar skulle uppgöras. Upder första tiden af Ludvig Filips regering affekterade hans mini strar, eäväl som hacs hof, en viss republi kavsk enkelhet, och jog fick således hörs hans excellens i egen hög person förklara mig sin tiliredsställelse med mina utomordentl ga prestationer som kurir och låta mig förstå den ynnest, hvarmed han omfatiade mig. Han röjde icke tecken till tvilvel om: att jag bade lemnat houom dvpeschen 27 timmar inoan jag fött den äran att se ho now första gången i min lefuad. Veckor efter veckor lörflöto sedermera, och många andra kurirer anlände från vorden; men ov några förkomna bref hördes icke ett ord. och ännu mindre föll någon misstanka på mig; mina föritjenster fortforo tvärtom ut! hbasnnas af ministern och bavs underbufvande; jag var och förblef en utomordentig men ibland kurirpersonslen. Hade ambassadören fått rågon fröga angående de versända tidningsexempluren, så måste den cke ha jästat hans uppmärksombet; ätminstone nämnode han aldrig derom åt mig och ;j beller åt någon annun, så vidt jug vt ch 1 mitt intre låg visst icke att förs ans tankar dit Emell-riuid vat det tyd t att någon hade snappat bort depescherna rån mig på ew for mig oforklarugt vis och i mut ställe foriskaffat dem till sin be-ämmelse med en skyndsamhet som öfverräffade allt hvad iag sjelf med den ytterli