Hvarje nytt riksmöte gifver svenska na tionen en kraftig påminvels :e om nödvändig heten att söka bringa sin konstitution i någor. lunda jemnhöjd med andra staters repre sentativa författningar. Det är icke blot den genom ri! sförsamlingens yrdelning åvä gubragta söndring i åsigter och intressen. trögheien i former och omedgörligheten ståndslördomarve. som mana härtill. De är älven de lörå!drade och till löjlighet om: ständliga törberidelserna tli riksde gsför. hendlingarne, som Lflgt ;åmisna om denna nödvändighet. Vi! tala icke här om detun derliga medelti isprå!, hvormed en så allvarlig tilldrageise, som ramn inträdandet af hela rikets representation kunnas för bufvudstadens allmäshe ; ty, så länge så många i ndra vigtigare reformer änna böra till önskning-måic ev, han nåsot störe eller mindre prål vid denna okt vara temsligen likeiltigt. ålen hvad som måste unses aemäTkningsr vardt är av icke mindre än fyra dagar skola erfordres för fullmakternas uppvisning och grarfskniog, och att, de: ouktsdi, dessa förrättningar Icke begynnas på riksmötete första dag, utan först -å den ar ait vidare icke stånden i våra dogar :nses fullmyndiga vog ait utvämna sion tolman eller ens tice talmäön. ebhbwu sådant i äldre tider kunde gå väl för sig. sem: ott konungen ärna bibehåiler den nerlpa rätt.gbeten ott hos ett stånd till och med tillsätta detta ståvds egen sekreterare. Det skall bifva eget nos alt se om cn regering. som gerna vill ha rykt e lör alt vara mycket koastitutone nin niksdig för nyn ujådetänyo hei havle imslaget on ts tölsätande I bondeståndet af sena stånd sjeiit. hvilket semiliga vid I 1854 års a svmstämmigt. oc regeringen alkjent utan ragas Det icke ninst vdenderliga i våra riksdagsförmer är det dej uatons och helsningsväsende, svm i börjun ulrissdagen föranleder så mycket onydigt skrilveri och låter så mycken tid på aldeles förlorad. Icke nog at borgare och bondestinden skola, sedan de blivit konstituerade, hvwt för sig, genom deputationer hos konungen begära deras falmän, tamt uti på riksseion ella siänden skola, hvar jör sig, charu på ett ram för samlade, belyga sin vördnad jär korungea, utan, för större säkerhets skull. måste rikets slän der, Enligt riksdagsorinioucn; äfven ut-e deputerade ait, med taln:änven, men alltid hvart stånd för sig (likasom fruktade te at nå gon enda gång förråda gemen-amhet i ursprung och ändamål). inför Ionungen nedligga stindens vördnad och lyckönskan, sann likaledes, allt med värskildatal, uppvakta drottningen och de kongl. personerna. Derjemte skula stånden utse depultalioser att inb.rdes helsa och tyckönska hearandra! Man fiuer icke i något annat land ett ie AR re AT SS ER RR NE ARR EE ER NARE