Aftonbladet – 11 oktober 1862, sida 2

kan 7 samma afton, hade han kommit under fund med försvinnandet en halftimme förut. Jag förvånades icke att finna hans excellens i en upprörd sinnesstäraning, som han likväl omsorgsfullt: sökte dölja; jag hade sjelf redan hört hviskas om anledningen. Kasper!4 — sade han — du måste genast fill Paris, och skynda dig det fortaste du någonsin kan. Jag skulle icke vilja anförtro depeschen åt någon annan; det är äfven af yttersta vigt att du icke förlorar den ur sigte, innan du har lemnat den i krigsministerns händer.? ag hade redan sa mig i ordning så snart jag fått höra ryktet, och ambassadörn smålog de det huldrikaste, då jag förklarade mig färdig att genast kasta mig i sadeln, och att jag icke ett ögonblick skulle skiljas från depeschboetten innan den vore framlemnad till krigsministern. Var försäkrad om — fortfor hans exellens högtidligt — att man skall ha ditt nit och din oförtrutenhet i hågkomst! Frankrike förstår att belöna sina tjenare! — Gå nu, min raske Kasper, och haf hästen i ordning, medan jag afslutar mitt bref till ministern. Inom nästa halftimma var j-g redan ett långt eder utom Petersburg, och ilade åstad vester ut, så fort som en eldig polsk hingst förmådde sträcka; utrustad för öfrigt med den vanliga resapparaten af en fårskinnspels, ryttarstöflar, kappsäck, och kurirbältet fast påspändt, och i en vattentät väska den förseglade tenndosan med depeschen. Man påstod väl i allmänhet att vägen ölver Mosskwa var den tiden den säkraste; mena den enaste låg igenom Östersjöprovinserna och reussen, och den tog jag. Jag flög fram i denna riktning med en fart, som skulle gillats fullkomligt af ambassadörn sjelf om