Aftonbladet – 11 oktober 1862, sida 2

för ingenting mindre än sjelfva hufvudmannen för det polska partiet i Petersburg. Vid den tid, hvarom jag här har att berätta, troddes allmänt i Petersburg, så väl inom som utom de diplomatiska kretsarne, att någonting Ovanligt förehades 1 Warschau — kort sagdt att en insurrektion förbereddes der. Huruvida barrikadernas konung gynnade företaget eller ej, visste han sjelf och hans ministrar bäst. Ludvig Filip var icke den man, som blottställde sig onödigtvis; och det är verkligen besynnerligt att den, som satt med så säkra och så försigtigt rangerade kort på hand, kunde sluta med att förlora spelet. Nog af: furst Teodor var chefen för polska partiet; polackarne voro färdiga att resa sig; Dumont hade gått med ärenden fram och tillbaka några veckor bortåt mellan sin herres palats och franska ambassadhotellet, — Där med ens både herrm och kammartjenaren försvunno. Det hviskades att en polisofficer hade jemte sina handtlangare setts inträda i Ozinoffska palatset, sedan vakter blifvit ställda utanför alla portarne; att de hade stannat derinne tillräckligt för att hinna noggrannt genomleta furstens skrifrum och byråer; och att de slutligen hade begifvit sig derifrån i en väl tillsluten täckvagn, tilllika med — som det troddes — både fursten och hans kammartjenare. Furstens husfolk lemnades i öfrigt qvar i sina vanliga boningsrum; men en polisofficer och åt skiliga hans medhjelpare inqvarterade sig i furstens egna rum, och anställde dagliga förhör der med samtliga tjenarne, från hofmästaren till stalipojken. Hvilka upptäckter som härigenom vunnos visste ingen. Men Siberien förutspåddes för den stackars furst Teodor; och när hans excellens befallde mig in i sitt kabinett kloc