ganska omständliga upplysningar om fursten och hans förhållanden. Han var på fädernet något beslägtad med sjelfva det kejserliga huset, och hans mor härstammade i rakt nedstigande led från Leczinskys polska ko nungahus ; han var enda arfvingeu till alla dess rättigheter och titlar. Han hade äfven ärft två stora gods, men alltför aflägsna från hvarandra : det ena låg i norra Ryssland, den andra i södra Frankrike. Detförra ver en gåfva af Peter den store till n if furstens förfäder på manslinien, det un :a hade kommit någon af hans förfäder på möder net till godo genom. den fromma drottning Maria, Ludvig XV:s gemål. Om allt detta visste Dumont att berätta; fursten sjelf skildrade han såsom ung, vacker och beundiansvärdt-snillrik, ehuru för ingen del obenägen för kärleksäfventyr eller en duell, eller för en liten tvist med exekutionsmyndigheterna. För allt sådant håde likväl Dumont en ursäkt tillhands. Hans höghet — anmärkte han — kunde omöjligt lefva enligt sin rang utan att då då och räka i någon skuld, som ej punkfligt kunde betalas, när hans egendomar lågo så långt ifrån hvarandra; det vore dessutom4 — mente han — 4en skam för ryska styrelsen att icke göra någonting för czarens kusin, och på köpet för en så ung och förträfflig herre.? Styrelsen hade likväl andra orsaker att göra något för fursten, och om hvilka, hans kammarijenare icke heller var okunnig. Hans polska slägtlörhållanden och hans franska gods troddes ha väckt revolu ionära ider hos honom, och enligt ryskt bruk hade han betraktats med misstänksamma blickar allt-. ifrån sin barndom. Antingen nu fursten hade funnit att frisinnade åsigter voro oundvikliga för honom; eller hans personliga tycken lågo 3: det hållet, nog af han ansågs