Aftonbladet – 10 oktober 1862, sida 3

Neapolitanske kirurgen, professor Pala sciano, som mycket utmärkt sig framför sina italienska kolleger för sin ovanliga skicklig: het, har afgifvit en berättelse om Garibal dis sår. Han anser det vara otvifvelaktigi att kulan ännu sitter qvar i såret. Den 21 September uttogs på 17, tams djup midt uti fotleden ett stycke läder, och små styc ken ylleväf samt benskörfvor hafva flera gånger blifvit uttagna. Pallasciano föreslog Garibaldis läkare och dcktor Patridge i Spezzia att nu ofördröjligen uttaga kulan. emedan de allmänna och lokala förhållandena ännu äro gynsamma för denna operation. Men förslaget afböjdes dock i följd af att de konsulterade läkarne ej kommo öfverens om det faktiska förhållandet, huruvida kulan vore qgvar eller ej. Kassationsdomstolens i Milano generalprokurator hear den 30 Sept. under en konferens med Ratazzi förklarat att domstolen icke kunde erkänna för laglig neapolitanska kassationsdomstolens uppmaning, och derföre måste förklara sig inkompetent, i fr ga om bestämmandet af den assisdomstol, som borde handlägga rättegången mot Garibaldi och hans kamrater. Ett band af 600 bourbonister hade, fullt beväpnadt, aftågat från påfliga området till de neapolitanska provinserna. Enligt officiella statistiska uppgifter utgör Italiens folkmängd för närvarande 21,728,529 personer, hvaraf 7,106,696 if Piemont och Lombardiet; 3,522,904 uti Emilia, Markerna och Umbrien; 1,815,248 i Toscana samt 9,283,686 uti de neapolitanska provinserna. Stödernas befolkning utgör: Neapels 417,000, Milanos 220,000, Palermos 186.000, Turins 180.000, Genuas 120,000, Florens 115,000, Messinas 94.000, Livornos 80,000 samt Bolognas 75,000 inv. AMERIKA. Staterna Ohios och Pennsylvaniens guvernörer hade utfärdat en uppmaning till alla unionsstaternas guvernörer att infinna sig till en sammankomst den 27 September uti stadea Altona i Pennsylvanien. Newyorks tidningar klandra energiskt unionsofficerarne för uppgifvandet af Harpers Ferry och yrka undersökning af krigsrätt. Newyork Times för den 17 Sept. medde-: lar en berättelse om ett samtal, som egt rum mellan franska sändebudet i Washington, hr Mercier, och hr Seward. Anpledningen dertill skall hafva varit en konfidentiel skrifvelse från kabinettet i Tuilerierna till hr Mercier, uti hvilken handling franska regeringen beklagar att någon utsigt ej finnes till ett enart slut på inbördeskriget i Amerika, och att nordstaterna ej ega makt att tvinga sydstaterna till lydnad. Presidenten Lincoln skulle derföre göra klokast om han sökte komma öfverens med sydstaterna. Vidare skall skrifvelsen hafva innehållit en antydan att de utländska regeringarne äro uttröttade på de upprepade föreställningar, som göras dem af presidenten Lincoln och att kabinetten icke längre kunna fördraga desamma. Sedan hr Seward hade erhållit förtroligt meddelande af Mercier rörande innehållet af nämnde skrifvelse, skall han hafva afsändt en not till amerikanska sändebudet i Paris, hr Dayton, hvaruti svar atgafs på alla uti den franska skrifvelsen framställda yttranden, jemte uppdrag åt hr Dayton att öfverlemna densamma till franska utrikesministern Newyork Times säger sig äfven vara väl underrättad om ett samtal, som sydstatskommissarien Slidell skall hafva haftiParis med kejsar Napoleon. Hö skall hafva vidlyftigt yttrat sig om slafverifrågan och låtit br Slidell förstå att det för honom skulle möta stora svårigheter att obetingadt erkänna den sydliga konfederationen, utan att taga slafveri-institutionen i betraktande. En sådan åtgärd, skall kejsaren hafva yttrat, skulle prisgifva hans regering för det skarpaste klander, icke blott inom Frankrike, utan äfven i utlandet. hvarest Frankrike betraktas såsam frihetens och humanitetens vän och såsom alla racers belriare, I en sådan ställning och i betraktande af de faror, som hotade, skulle det vara af vigt för kejsaren att på förhand få kännedom om, huruvida sydstaternas regering är benägen eller ej att vidtaga någon åtgärd i afseende på en förr eller sednare åsyftad emancipation af de svarta. Kejsaren önskade veta om hr BSlidell rörande denna sak. kunde göra franska regeringen några meddeianden: Slidell skall på denna kejsarens framställning hafva svarat att han skulle: meddela sin regering kejsarens önskon samt för detta ändamål afsända sin privatsekreterare fursten af Polignac till Richmond. En skrifvels från Potomae-armåns högqvar er, datera.l den 17 Sept., skildrar loppet af de sednaste striderra som följa: Den 17 Sept. vi dagbräckningen börjades siriden i centern och på hösra fl geln af Hooker och Sumner, hvilka efter två timmars häftigt haudzsemäng tillbakadrefvo fienden ungefär en mil. Men str x derefter samlade sig rebellerna ånyo och återvunno, fastän med oerhörd förlust, den förlorade terrängen. Vid denna tid fick Hooker ett skott i fotknölen och måste bortföris från slagfältet. Sumner mottog då befälet öfver trupperna. — Divisionsgenera!en Richardson blef svårt sårad. General Sumner, som föresatt sig att återtaga den förlorade terrängen, gaf Fan befallning att framrycka, och det lyckades dem att under en blodi. träff-ning tvinga fienden att vika. De drefvo honom ytterligare en fjerdedels mil bortom: det förut innehafd: området. General Mansfield sårades af en kula, som gick genom lungorna och dödade honom. Under tiden hade de unionstrupper, som kommenderades af Burnside och Porter icke varit overksamma. De tillbakadrefvo rebellerna från deras ställning vid Antietum-Creck, slogo en bro öfver floden. emedan den oamla var förstörd