Aftonbladet – 10 oktober 1862, sida 2

egen del velat fullständigt utföra reformen. Skarpskyttemötet i Örebro, om hvars öppnde och förhandlingar i förgår vi redan nom ett telegrar meddelade våra lä sare en kort underrättelse, fortsattes och af: utades i går. Dean förteckning öfver delpgarne, som på annat ställe i bladet finnes införd, vittaar derom att mötet blifvit tal rikare fregventeradt än man till följd af den sena årstiden, den ringa förberedelsen och iet så godt som improviserade programmet skulle kuncat vänta. Åfven från några gan: a aflägsna orter, såsom till exempel Wexiö Hudiksvall, hade ombud infunmit sig. Att ötet varit af ganska stort intresse är otvif -elakligt, och detta intresse har, såsom man lätt kan föreställa sig och såsom ofta är fal et vid hvarjehanda dylika möten, i allra främsta rummet berott på de bekantskaper. om der blifvit irledda, de enskilda med ielanden och det utbyte af erfarenhet, som kildt kunnat ega rum emellan personer? kilda orter, men hvilka varmt intree ra sig och arbeta för samma fosterländsk: ngelägenhet. Af de offentliga förhandlingarne vid dette möte torde diskussionen rörande den fjerde t de uppställda frågorna, om sättet fö: sarpskylterörelsens vidare befordran, speelit på landsbygden, kunna anses vara den igaste eller åtminstone den, som nät kan påräknas bära några frukter. Ai synnerligen stort intresse voro de upplys inger, som befälhafvaren för Norra Dahls :karpskytteförening, löjtnant Linde, med elade rörande det sätt, hvarpå det lyckats utt bland det nordliga Dalslands fattiga beolkning inom kört tid skapa ett starki komani skarpskyttar,. som snart nog torde väx: tl en bataljon, om de hinder och svårighesom dervid varit att besegra o. 8. v.. Ika meddelanden af församlingen motto208 med den spändaste uppmärksamhet och ielsades med stormande acklamation. En stor del af den första mötesdagensdevatter rörde sig derom, huruvida det vorc ämpligt att fatta nägra foörmliga resolutio: ner rörande de båda första frågorna, som ugingo det understöd från statsmakterna: ida, som kunde anses önskligt, och de förligtelser, som deraf kunde anses bli en följd. Imbuden från Stockholm bestredo lämpligseten af att fatta några sådana resolutioner .eh önskade att hvarje yttrande i ämnet skulle få gälla med den kralt och verkan. om det i sig sjelf egde, men att man ick: skulle företaga sig att gifva ökadt stöd derit genom en votering, som måste bli e primlighet, då det stått de särskilda förenin arne fritt att sända så många ombud de pehagat och då Stockholms skarpskytteföreving, i fall den skulle sändt ombud efter amma proportion som åtskilliga andra före ingar, skulle kunnat sända ett helt korpoalskap af 25 man. Denna åsigt om olämpigheten af en dylik votering och af upp tvällandet af bestämda önskningar i form a: resolutioner delades af ombuden från Norrsöping och af ett ombud från Göteborg, fört1e kompanichefen mag. Meijerberg, hvilka ck afhöllo sig från deltagande i. voterinsen, sedan det med stor majoritet blifvir ;esiämdt att en sådan skulle ega rum rö ande bestämda resolutioner, ett beslut som eget nog fattades nästan omedelbar: ter det församlingen med enhällig acklanation instämt i hers Blanches yttrande att nan icke borde ha brådtom att förändre ten ställning, föreningarne hittills intagit, dev rbjudande, gifvande och uppoffrande, och vilken just så mycket rört nationens hjerta, 1 en helt annan, att man icke borde skynda å mycket att fördunkla den glans, som der segennytliga fosterlandskänslan sprider öfver menniskan och medborgaren. Stockholms.mbuden inlade en protest mot beslutet att atta formliga resolutioner och anhöllo att möwet af aktning för en så stor skarpskytteförning som Stockholms, måtte vid hvarje publicerande af nämnde resolutioner foga denna rotest, innebärande en erinran derom att, 1å så mänga föreningar allsicke vore representerade och de närvarande ombudens anal icke stodei den allraringaste rimliga proportion till antalet medlemmar inom de respektive föreniogarne, dessa resolutioner cke kunde på något sätt åberopas såsom ittryckande opinionen hos flertalet af svenska skarpskyttar. Genom särskilda voteringar, i hvilka hvarsen Stockholmsombuden eller de förut nämnda smbuden för Pr och Göteborg deltogo, uppställdes följande önskningar: 1) att behöfliet mindre antal målskjutningsgevär målte åt föreningarne af staten utlemnas; 2) alt armåns aflagda gevär måtte få efter derom 2jord anhållan begagnas i och för exercis; 3) anslag för ammunition vid målskjutningar; 4) statsbidrag för aflöning af instruktörer; 5) anslag till målskjutningspriser, 6) befrielse rån beväringsexercis för ynglingar, som inträdt i skarpskyttekårer och förete vederbörligt bevis öfver der inhemtad fullgod exerCisskicklighet, 6) fria resor på statens jernvägar till och från större samöfoingar:; 7) fritt: begagnande af kronans lokaler för sammanträden, öfningar m. m., der dessa utin olägenhet dertill kunna vara disponibla; 8) tillstånd för dem af föreningarnes befäl och manskap, som det önska, att för inhemtande af någon större färdighet deltaga i armåns öfningar. Åtskilliga af dessa antogos med en rösts eller i öfrigt knapp majoritet. Genom votering förkastades väckta förslag om anslag till öfverbefälhafvarnes aflöning, om begagnande af xronans tält och om anställande af en öfverinspektör frr samtliga skarpskyttekårer. I fråga om de förpligtelser, :som i sammanhang härmed kunde ifrågakomma, ansågs, med hänsyn till bestämmelserna i kel. förordningen af den 8 Mars 1861, inga vidare bestämmelser erforderliga. I afseende på tredje frågan, rörande de äg —-— VR DD BG: CL nm -— RA ÅÄÖ BS AN tr ft