Aftonbladet – 10 oktober 1862, sida 2

som suppleant, i:lieratoren ILKSrTrens Södertelje. Tullinspektor Gyllenram. Trollhättan. Kamrer P. Bagge. Uddevalla. Ötverbefälhafvaren, kapten Zettervall och korpralen A. Kock Upsala. Kompanichefen, löjtnant Malmerfeldt och stdelningecneten, vaktmästaren Carlsson. Wadstena. . Öfverbefälhafvaren, kapten Staaf. Warberg. Ofverbefälhafvaren, rektor Rohde. Westerås. Majoren Winterfeldt och verkmästaren Lindberg. Weziö. Kapten Pålman. — Vid Garibaldifesten i Helsingborg den 5:te ennes antogs följande af år Sturzenbecker författade adress till den italienske hjelten: uGeneral! Ni känner hvilket intryck katastrofen vid Aspromonte har gjort på hela Europa. I sanning, det är icke segraren, som bör lyckönska sig till denna framgång. an har en dag kommit att dd oss oerhörda saker. Den tappraste bland de tappre, vå marsch mot Rom för att fullborda sitt verk, för att fullständiggöra det nya Italiens ärofulla och lysande historia, hade blifvit träffad af en taliensk kula, Neapels befriare hade blifvit sjord till fånge af sardinska händer, förd ombord a ett af konungens af Italien skepp och kastad i fängelse. Vi hafva svarat: det är ett dumt rykte. Man har gifvit oss detaljer. Det fanns, så försäkrade man, i den italienska armen en officer, aog likgiltig för hela verldens omdöme, för att kallblodigt kommendera ett brodermord i laga ordning. Vi hafva svarat: det är en lögn. Det fanns, fortsatte man, en sardinsk soldat, som, blindt åtlydande den order, hvilken blifvit dikterad i Turin, nej i Tuilerierna! lade geväret till kinden mot hjelten, dock endast sigtande åt hans ben, för att blott gifva honom en iexa, och respekterande för öfrigt detta breda bröst, som för Italiens sjelfständighets skull så afta blottställt sig för österrikarhes kartescher och denne kung Bombas legotruppers gevärseld. Vi hafva varit nödsakade att till slut tro på allt detta, som i sjelfva verket endast är en nedrighet af undantagsslag, som otympligt och förgäfves söker antaga formen af en militärisk episod, Liksom om man ostraffadt gifver en lexa åt en man, hvilken ensam är ett helt folks medvetande, och liksom om dessa kulor, hvilka sårat eder, icke, i hvad fall som helst, vore lika många fega slag, riktade åt sjelfva Italiens hjerta! Ni stod der för att bjuda dem en ny dikt; de hafva svarat er med en låghet, och till råga osmakligheten söker man att bortblanda förräderiet genom att betäcka det afskyvärda med det rentaf löjliga. Men de upplysta folkens sunda förnuft skall icke falla i denna snara. Det frisinnade Europa har lifligt kännt och a det från första stunden att, då ni denna gång styrde edra steg mot. Capitolium, var ni i er goda rätt; vi hafva erkännt det att ni ännu der hade en stor mission att Ag denna nationella otålighet, som påkallade er och som dref er fram, har synts oss rättmätig, ehuru den uppfyllde oss med oro, och vi hafva egnat vårt bifall åt edra nya dristiga försök liksom man applåderar åt en vacker dram, der bland äfventyr och förvecklingar, som intill sista ögonbliceket hålla oss i ett feberaktigt tillstånd af iniresse och förväntan, rättvisan ändtligen vinner en afgörande seger. General! Segrare eller besegrad, fånge eller diktator, har ni alltid räddat er fosterländska saks storartade poesi. En man til! att taga första steget, så som ingen annan finnes i vår tid, en man af heder, så som det endast finnas få, har ni ännu en gång låtit det nationella medvetandets fana fladdra fritt ut, och ni har — hvad som är er viga ära — vågat kasta ett allrarligt ord i ansigtet af dessa en förbatlig och tvetydig politiks eländiga gyckelspel. Framtidens historia skall vara rättfärdig emot er, som mot hvarje sann storhet, och den skall vidt och bredt bekänna hyad allt ni har varit för ert fosterland. Men i afvaktan al denna dom skall ni, verkligen lyckligare än mången annan, den trösten att ni hvarje timma af dagen skall finna er omgitven af en hel verldsdels sympatier och att de fria nationernas allmänna beundran och erkänsla skola hädanefter vandra till ert fängelse, som till föremålet Tör en from pilgrimsgång. Ni skall utan tvifvel redan hafva mottagit otaliga bevis på de vördnadsfulla och deltagande känslor er stora och ädla olycka mer än någonsin ingifvit alla väl danade själar. Det svenska folket skulles hafva törnekat alla sina föregåenden, liksom sin nationalkarakter, om det icke hade skyndat att deltaga i den högst betydelsefulla rörelse, som vid detta tillfälle gifvit sig tillkänna på så många andra håll. Värdes tillåta oss, general, att uttrycka genom denna adress den hängifvenhet, den vördnad, den entusiastiska beundran, hvaraf vår stad, liksom hufvudstaden, liksom alla våra provinser, är uppfylld af eder person! Tro, att om vid mångfaldiga tillfällen tidningen om edra underbara bedrifter har kommit våra berg och skogar att skälfva af våra bravorop, om hela Sverge mer än en gång bar genljudat af edra triumfer, så har det smärtans skri, som den olycksdigra händelsen vid Aspromonte frampressat ur våra hjertan, hvarken varit mindre uppriktigt eller mindre lifligt! Liksom vi hela tiden slutit oss moraliskt till eder sak, erfara vi alla ett djupt kändt behof att nu sluta våra leder omkring hjelten-martyren och att förblifva San trogne. Som medlemmar af de fria folkens stora brödraskap, samt dessutom åtnjutande den dyrbara äran af att vara hedersmedlemmar af Societå Nazionale (taliana, uppfylla vi härmed blott en gemensam ligt; som svenskar finna vi i detta vår äregirigret och göra det till en hederssak.