Aftonbladet – 9 oktober 1862, sida 2

försöka, om ej min erfarenhet skulle kunna vara er till något gagn. Min öfvertygelse är den, min bästa mrs Bygrave, att det är just framstycket som gör våra lif så svåra att sy. Se nu till exempel på ert framstycke ; får jag säga rent ut hvad jag tänker? Det här framstycket är ett ofantligt stort misstag! Ack, säg inte så! utropade mrs Wragge med bedjande röst. Nej, söta, säg inte det! Det är visst mycket större tilltaget, men i alla fall är det tillklippt efter ett af Magdalens.4 Hon var alltför djupt intresserad af ämnet för att märka, att hon redan hade glömt sig; att hon hade nämnt Magdalen med sitt rätta namn. Mrs Lecounts skarpa öra märkte misstaget i samma ögonblick som det var begånget. SAha!4 tänkte hon. Redan en upptäckt gjord! Om jag ock hade betviflat riktigheten af mina egna misstankar, så har jag här ett högst aktningsvärdt fruntimmer, som talar sanningens språk. Jag ber er förlåta mig, sade hon högt; nämnde ni att det här lifvet är sydt efter en klädning som tillhör er nigce? Jo, svarade mrs Wragge. De äro så lika hvarandra som två droppar vatten. Då, sade mrs Lecount raskt, måste det vara något allvarsamt misstag begånget vid fillklppninget af er nitces klädning. Kan jag tå se den?4 Ja, det går mycket väl an!4 utropade mrs Wragge. Stig på den här vägen, min ru, och tag med er klädnin en, om ni behagar. Den är så tung att den halkar ned vå golfvet, om ni liter den ligga qvar på bordet Det är godt rum för den på sänsen här inne. Hon öppnade dörren och förde henne ifrigt till Magdalens rum. Då mrs Lecount: följde efter henne, smög hon i hast en blick på sin klocka. Aldrig hade tiden flugit sä! fort, som denna morgonstund! Om tjugo I I minuter skulle säkert mr Bygrave vara tillbaka ifrån sin badfärd.