Aftonbladet – 9 oktober 1862, sida 2

-4Se här! gade mrs Wragge, i det hon slog upp dörren till garderoben och tog ned en klädning från klädhängaren. Se bara på den här! Veck är det på hennes framstycke och veck är det på mitt. Sex på det ena och ett halft dussin på det andra; och mina äro bara djupare — det är hela skilnaden! Mrs Lecount skakade betänksamt på hufvudet och började en djupsinnig afhandling om konsten att sy kläder, hvilken hade den beräknade verkan att inom tre minuter göra egarinnan till den ostindiska kasimirsklädningen alldeles yr i hufvudet. Haåll! skrek mrs Wragge med bedjande röst. SFör all del, gå inte längre på så der! Jag kan inte följa med så fort; det surrar redan i mitt hufvud. Säg bara helt enkelt hvad som bör göras. NI sade nyss något om mönstret. Kanske är jag för stor för denna fason? Jag kan inte hjelpa att jag är stor. Jag har gråtit många gånger öfver min stora figur, då jag var en ung flicka. Jag är en gång till så stor som jag borde vara, min goda fru, ni må mäta mig på höjd eller bredd, så nekar jag inte till att hälften vore nog på alla sätt och vis! Min bästa mrs Bygrave, protesterade mrs Lecount; ni gör er sjelf verkligt orätt! Tillåt mig försäkra er att ni har en ståtlig figur, en riktig Minervagestalt. Ett fruntimmer, som är majestätiskt enkel till sin växt, fordrar också nödvändigt en majestätisk enkelhet i sin klädsel. Lagarne för klädseln ära klassiska och låta ej gycklaj med sig; veck för Venus; pös för Juno och slätt lif för Minerva. Jag vågar tillstyrka en fullkomlig ändring af mönster. Er nigce har flera andra klädningar i sin garderob. Hvem vet om vi ej skola finna någon deribland som passar för en Minerva? Under det hon sade dessa ord, gick hon åter fram till garderobsdörren. Mrs Wragge följde efter och tog ned den ena klädningen efter den andra, under det hon nedslagen skakade på hufvudet. Drägter