Aftonbladet – 8 oktober 1862, sida 2

fader skulle hafva kunnat afundas henne. Hon hade af mr Bygrave hört att mrs Bygrave var så sjuklig; hon hade under sina lediga timmar vid Sea View — der hön tförestod mr Vanstones hus — förebrått sig att hon aldrig hade erbjudit mrs Bygrave sin tjenst och sitt vänliga bistånd.. Hon hade af sin husbonde (säkert välbekant för mrs Bygrave som en af hennes mans vänner och naturligtvis äfven en af hennes nieces beundrare) blifvit uppmanad att denna dag följa efter till den egendom, dit han hade farit från Aldboroughb; hon var tvungen att resa i tid, men hon hade cj haft samvete att resa, innan bon först hade fått göra sin ursäkt för den uraktlåina uppmärksamheten; hon hade icke träffat någon menniska i huset, hade ej lyckats att göra sig bemärkt af tjenstflickan; bon hade, då hon ej fann mrs Bygraves förmak i nedra våningen, förmodat att det kanske låg en trappa upp, hon hade tanklöst burit sig rätt opassande åt, en sak hvaröfver hon hjertligt blygdes och nu blott kunde hoppas tillgilt för af mrs Bygraves kända godhet och öfverseende. En mindre utarbetad ursäkt skulle lika väl hafva gagnat mrs Lecounts afsigter. Så snart mrs Wragges orediga bogrepp hade fattut att hennes oväntade gäst var en granne, redan väl bekant till namnet, blef hela hennes varelse betagen af beundran för mrs Lecounts artiga sätt och vackra kläder! SAck hur innerligen sött hon talar!4 tänkte den stackars mrs Wragge, då hushållerskan hade afrundat den sista meningen i sitt vackra tal; och hur fint och rart hon är klädd ! : (Forts. följer.)