Aftonbladet – 8 oktober 1862, sida 2

de åter vändt sig ifrån henne. Dörren var stängd. Hon öppnade nu dörren midtemot till venster. Stöflarne, som snörrält stodo ordnade i en rad och rakdonen på toileittbordet sade henne genast att hon ej hade ; gått rätt. Hon återvände till den högra siI dan, gick framåt en smal gång som förde till baksidan af huset och försökte en tredje dörr. Den öppnades — och de tvenne motsatserna af qvinnoslägtet, mrs Wragge och mrs Lecount stodo i samma ögonblick ansigte mot ansigte. Jag ber tusen gånger om förlåtelse! sade mrs Lecount med den förbindligaste och mest obesvärade min i verlden. Kors i all verlden så rädd jag blefit ropade mrs Wragge uti ett utbrott af den bjelplösaste häpnad. De tvenne utropen yttrades på samma gång, och just i detsamma tog mrs Lecoant sitt offer i ögonsigte. Intet af någon vigt undföll hennes blickar. Hon märkte den hallfärdiga kasimirsklädningen, som låg på bordet med till hälften uppsprättade sömmar; hon såg mrs Wragges klumpiga fot söka tafatt omkring stolen efter en tappad sko; hon observerade att det fanns ännu en dörr till rummet, utom den genom hvilken hon hade kommit, och ännu en stol heit nära henne, på hvilken hon skulle göra klokast i att sätta sig ned och språka helt förtroligt och vänligt. uVar god och misstyck ej milt besök, sade mrs Lecount, jag kall straxt hafva äran att förklara mig. Och dermed började hon att med den mildaste röst, med ett ljuft leende öfver sina läppar och ett varmt deltagande i sina vackra, svarta ögon duka upp en hel rad af osanningar med en okonstlad trovärdighet i hela sitt väsende; som sjelfva lögnens