gånger träffa mr Bygrave, och han beslöt att tidigt följande morgon fara till S:t Crux. Lecount kunde stanna och packa in alla konstsaker.a, betala räkningar i bodarna och komma efter till amiralen dagen derpå. Hushållerskan blef litet öfverraskad af den ton och det sätt, hvarpå han gaf dessa befallningar. Hon var förvissad om att han hvarken personligen eller skriftligen hade stått 1 något meddelande till familjen vid North Shingles — och ändå syntes han vara beständ för att lemna Aldborough så snart som det möjligen lät sig göra. För första gången blet hon litet tveksam rörande fillförluligheten af sina slutsatser. Hon påminde sig att hennes husbonde hade beklagut sig öfver familjen Bygrave, medan de voro bortresta, och hon erkände för sig sjelf att hennes misstroende en gåog redan hade missledt henne, då åsynen af resvagnen utanför mr Bygraves dörr hade intygat att sjelfva denne listige man kunde sägn hvad som vore att lita på. ST Men detta oaktadt beslöt dock mrs Lrecount att till sista stunden vara lika upp: märksam. Sedan husporten och bakdörren hade blifvit stängda för natten, til!egnade hon sig i hemlighet nyck!arna; derpå öppnade hm varsamt fönstret i sitt sofrum och satte sig vid det, klädd i hatt och kappa för att ej förkyla sig. Mr Noel Vanstones fönster läg åt samma sida af boningshuset som hennes eget. Kom någon perscn under vattens mörker, för alt tala med honom ned ifrån gården, så skulle hon utan tvifvel också höra hyvart enda ord. Sålunda beredd på allt sätt att utforska allt meddeande som den mest utstuderade list möjlisen skulle kanna uttänka, vakade mrs Lesount troget under hela natten. Då mor sonen kom, stal hon sig varsamt nedför