Aftonbladet – 6 oktober 1862, sida 3

Innenalvaren at reversen ar en person via namn A. O. Landberg, hvilken med anledning deraf att förenämnde Ahlström, som är källarmästare här i staden, förnekat att han å reversen skrifvit ofvannämnda transport eller endossement, yrkat Synnerbergs ställande till ansvar för förtalskmingsbrott. Vid det härom i poliskammaren först hållna förhör var Synnerberg upphemtad. Till inställelse kallade voro dessutom förbemälde Landberg samt källarmästaren Ahlström. Den sednare berättade att han, som är god man uti landtbrukaren Röhmans konkurs. på hösten 1860 fått besök af Synnerberg. som begärt att få lyfta 1000 rdr af den utdelning, massan kunde lemna, hvilket ÅA. medgifvit, såvida S. kunde och ville för samma belopp ställa antaglig borgen. För sådant ändamål bade S. flera gånger besökt A., som dock aldrig fann den erbjudna säkerheten tillräcklig, hutvudsakligen af det skäl. att Å. ej ville hafva något att skaffa med S. Den ifrågavarande skuldsedeln har följande lydelse: Till hr källarmästar H. Ahlström eller ordres betalar undertecknad tolf månader å dato en summa penningar stor ett tusen (1000) rdr rmt, samt 64 ränta tills betalning sker. Valuta bekommen erkännes och reverseras. Stockholm den 23 Okt. 1860. P. A. Synnerberg. Orden: eller ordrest samt: Stolf manader å dato äro inflickade öfver raderna, hvaraf vill synas som om dessa ord sednare tillkommit. Deröfver kunde Ahlström ej lemna någon upplysning, men af hr Synnerberg förnekades detta och påstod han, at reversen i sitt ursprungliga skick haft samma iydelse som nu. Tilltalade Synnerberg förklarade att den nu företedda reversen aldrig varit Ahlström erbjuden som säkerhet, åtminstone kunde 8. ej påminna sig sådant. 8. hade visserligen utfärdat Jensumma i och för den tillämnade affären med Ahlström, men dock icke uteslutande af denna orsak, utan äfven för att mot densammas hypotiserande kunna skaffa sig penningar på annat håll. För sådant ändamål vände han-sig till en skrifvare, f. inspektoren fullberg. som mot nämnde revers säsom hypotek och Synnerbergs särskilda förbindelse å 500 rdr skaffade 8, sistnämnde summa. Denna skuldsedel hade S. sedermera inlöst genom Ahlberg. Då Ablberg först emottog reversen, hade denne gjort S. uppmärksam på att endossement derå saknades, och hade S. då hänvisat Ahlberg till Ahlström, som sannolikt ej skulle neka utt förse reversen med transport. När elier genom hvem transporten skett, derom kunde Lock S. ej upplysa. Vidkommande slutligen det af smeden Fagerberg meddelade vederhäftighetsantyg och deri förekommande slutord: såsom för egen skuld, hvilket intyg i sin helhet är skrifvet af Synnerberg sjelf samt blifvit af Fagerberg endast undertecknadt, så förklarade Synnerberg, att kontexten var sådan som den från början nedskrifvits. Fagerberg å sin sida sade sig med ifrågavarande intyg alideles icke hafva ämnat ikläda sig någon betalningsskyldighet af det förskrifna beloppet 1300 rdr, men oaktadt detta påstående wille han dock icke angifva 8. eller någon annan att hafva företagit någon olaglig förändring i den ursprungliga ordalydelsen af kontexten, Fagerberg sade att han bland sina papper trodde sig hafva en afskrift af förbindelsen, hvarföre stadsfiskal Kock fick göra honom sällskap till hans bostad, der likväl ingen sådan afsknft anträffades. För fabriksidkaren Hultmans och skrifvaren Ahlbergs m. fl. personers hörande uppsköts målet till annan dag, då S. ålades inställa sig vid h. mtnings påföljd. Sistlidne lördag förevar målet ånyo, då skrifvaren Ahlberg och fabriksidkaren Hultman tillstädeskommo. Ahlberg hörd uppgaf, att reversens ordalydelse varit sådan, som den nu befanns, då han år 1860 emottog densamma såsom hypotek för en försträckning af penningar, som han lemnat S. Ahlberg hade vid emöttagandet af reversen icke observerat om den var transporterad eller ej. På denna omständighet hade hans uppmärksamhet först blifvit fästad af en exekutionsbetjent vid namn Westerling, hvilken en kort tid haft reversen i sin ego, för att söka skaffa Ahlberg sjelf lån å densamma. Detta tyckades duck icke, utan återställdes reversen af Westerling till Ahlberg, i hvilkens ego den sedan förblef tills i Sept. 1861, då Synnerberg godtgjorde Ahlberg sin skuld och återfick sin egen revers å 500 rdr jemie ifrågavarande hypotek. Under den tid Westerling. som nu upprafs vara död, innehade reversen hade han, såsom ofvan nämndt är, fästat Ahlbergs: uppmärksamhet derpå, att endossement saknades, hvilket Ahlberg i sin tur nämnt för SS. som dervid genmält, att innehafvaren blow behöfde gå till AMström, så finge han nog transport. Sjelf nekade Ahlberg att ha påtecknat transport:n. Huru vida detta deremot skett under den tid retversen var i Westerlings hand, derom kusde Ahlberg ej nelier upplysa, ty han hade hvarken förut eller se tan kommit att fästa någon uppmärksamhet dervid. Det enda, han kunde upplysa, var att han aldrig besökt Ahlström eller af Synnerberg blifvit anmodad att gora detta, föratt få Ä—s endossement. Då denna uppgift syntes strida mot Synnerbergs förut hafda utsago, att han enmodat ÅA. att besöka Å. för erhållande af endossement, fästes 8. uppmärksamhet derå. 8. förklarade härtill att hans yttrande förra gången blifvit missförstådt; han hade sldrig sagt att han anmodat A. att besöka A., utan endast yttrar: att om innehalvaren af reversen vänder sig till Å., transporterar han sannolikt densamma, Allmänna åklägaren anmärkte mot Ahlbergs uppgifter att det tydligen hördes att de voro lögnaktiga, hvilket yttrande af allmänna åklagaren S. begärde få i protokollet antecknadt. Fabriksidkaren Hultman hördes härefter och förklarade att reversen hade ssmma ordalydelse, då han derå tecknade sin bo gen, som nu, så att orden: ordres tamt tolf månader å dato ej blitvit olagligen tiliskrifna. Hr Synnerberg, som förmenad2 att hvarken allmänna åklagaren eller hr Landberg voro behöriga att mot honom föra någon talan, då ingens sätt, som af reversen kunde -hafva nytta elter skada, blitvit förnärmad och borgesmännen sjelfva godkände reversen, yrkade nu, så: tom orden tollo, att få slut på skandalen samt dom i målet, hvilket åter bestreds af allmänna åklagaren, som önskade få äfven den andra borgesmannen, löjtnant Wallenstråle, hörd. Han hade för några dagar sedan afrest till Paris men hemförväntastsnart. Polismästaren Wallenberg, som fäste hr Synnerbergs uppmärksamhet på, att här vore fråga om en förfalskning, ithy art reversen blifvit transporterad i Ahlströms namn, ansåg detta utgöra tillräckligt skäl tör en fortsatt ransakning, hvarföre intet afseende kunde lemnas å hr Synnerbergs yrkande, utan bifölls allmänna åklagarens begäran om uppskof. Synnerberg älades vid förut stadgadt ätventyr a:t annan rät egångsdag tillstädeskomma, dertill allmänna åklagaren skulle låta inkalla åtskilliga namngifna personer. Rättelse. Namnet på den i Aftonbiadet n:r 226 omförmälda tullvaktmästare, hvilken under Hannove ranska koffen Anna Cav arinas hitresa från Norrhöping faliit öfverbordoch sannolikt omkommit, var icke F. T. Dahlin, såsom uppgivits, utan Joln Ekdahl. Telegrafunderrätielser.