Aftonbladet – 6 oktober 1862, sida 3

Monit en, kan icke innebära annat än en förklaring, en enda och ingen annan, säger Morning Post. Så framt man ej vill antaga att en så skicklig, så klok: och så förutseende furste som k. jsar Napoleon III plötsligt förlorat förmågan att urskilja allt logiskt samband mellan ändamål och medel, kan; den frivilliga, fullständiga och förkrossande: bevisning, som nu meddelas af hans regerings officiella organ, om huru fullkomligt fåfängt hvarje försök är att återföra hofvet i Rom till sundt förnuft, icke ha blifvit offentliggjord annat än i afsigt att förbereda den allmänna meningen på skådespelet af Roms fulls.ändiga och definitiva öfvergifvande. Det finns ögonskenligen en gräns för kyrkans äldste song, tålamod. sin sida yttrar Times: Allt hvad läsningen af dessa nu med så mycken högtidlighet offentliggjorda dokumenter upplyser oss om, är att kejsaren framställt ett förslag till hofvet i Rom och att hofveti Rom kort och godt förkastat det. Huru kan då detta väl inför hvem det vara må urskulda den franska garnisonens nuvarande ockupation af Rom? Den rättmätiga och logiska följden deraf borde bli att Rom genast lemnas och kejsaren så mycket som möjligt bevakar de intressen som hän hittills dragit omsorg om att skydda, derigenom att han erhå:ler garantier af Victor Emanuel. TYSKLAND. 3 Preussen. Den nye ministerpresidentens förut i telegram omnämnda förklaring rörande armebudgeten var af följande lydelse: Sedan kammaren vägrat alla anslag till militärorganisarionen måste regeringen antaga att den skall fatta alldeles samma beslut i afseende på budgeten för 1863. Då regeringen å sin sida håller fast vid den uppfattning, som den genom sina organer yttrat under diskuterandet af militärbudgeten för 1862, så skulle resultaterna af en omröstning nu genast icke befrämja ett afgörande af de omtvistade frågorna, utan i be:ydlig mån föröka svårigheterni. Af de hi:tilis förda diskussionerna synes att ingen öfverenskommelse är möjhg utan ait regeringen framlägger ett förslag till lag om armens organisation. På ministerens begäran har konungen bemyndigat mig utt återtaga budgetförslaget för 1563. Dervid atvikes icke från gruudsatsen att budgeten bör i tid förelägg:s kamrarne; regeringen anser det blott för ögonblicket vara dess pligt att ej låta hindren för en öfverenskommelse yterligare förökas. Regermgen skall i nästa session framlägga budgeten för 1863 i förening med ett lagförslag, hvari lifsvilkoren för arwåens reorganisation upprätthällas, och jemväl budgeten för 1864. Denna förklaring remitterades genast till budgetkomitn. i Sedan den nye konseljrresidenten för deputeradekammaren förklarat att regeringen återtager propositionen om statsutgifterna för 1863 för att omarbeta den, och denna förklaring blifvit remitterad till budgetkomiten höll denna eit sammanträde. , Deri tillhågades ministern om han framläg-! ger den nya budgeten före finansårets början. Han kunde ej bestämdt besvara denna iräga. men försäkrade att kammaren skulle blifva sammankailad inom den i grundlagen ; föreskrifna tiden (mellan 1 November och 15 Januari). T.den derintill ville han hafva: betraktad som ett stillestånd, hvarunder regeringen skulle undvika alla djupare ingripande frågor och utarbeta ett lagförslag om ; förändringen i armåns organisation. Komi; tn ajournerade sig till följande dagen för; ; 4 oe MATE En fö nt RR Re SEE 4 att öfverlägga. Referenten i målet förelade i nästa sammankomst (den 29 September) ett lörslag att komitn skulle tillstyrka kammaren: att uppmana regeringen att fram-( lägga riksstaten för 1863 så wdigt för deputeradekammaren att den må kunna be 4 sluta derötver innan den 1 Januari 1863, samt att förklara det vara mot grundlagen stridande om regeringen anordnar nägon ut: gift, som deputeradekammaren definitivt och! uttryckligt vägrat. i Medelst sistnämnde förklaring afses alt tvinga den nya ministeren till att inlåta sig I på frågan om det löpande årets budget, hvilket hr von Bismarck visat sig vilja undvika. Komitn antog den förra punkten med blott 1 4 och den andra med blott 1 afvikande röst. Det hjelpte icke att hr v. Bismarck påstod att det enligt grundlagen alldeles icke var! nödvändigt att budgeten fustställdes före räkenskapsårets början, eller att krigsministern törklarade det vara alldeles omöjligt att före årets slut framlägga både budget och lagförslag om armeorganisationen. I Konungen lägger icke de vanligaste an. : ständighetsband på sin ovilja mot folkrepresentationen. Så yttrade han för några dagar sedan till en konservativ deputation, som : uppvaktade honom med u; pmaning att fortgå på sin beträdda bana och vidhålla armeförökningen: att det gjorde hans hjerta godt att erfara sådana yttringar från landet i denna bekymmersamma tid; vi stå i en allversam kris, ty deputeradekammaren har fattat beslut, som icke ölverensstämma med landets bästa; konungen hade intagit en fast position emot dem och skulle ej rygga frän den; sinnena äro vilseledda, men han hoppades att sansen snart skulle återkomma och alla trogna samla sig kring hans tron. De tyska deputerades möte i Weimar har räknat 213 medlemmar Fries från Weimar b ef utsedd till ordtörande, v. Unruh Arån Berlin och dr Barth från. Kaufbeuren till vice ordförande. 1 den första resolution, som blef tattad, uttrycktes ett ogillande öfver att ätskilliga tyska regeringar sjelfrådigt upphäft grundlagarne och oktrojerat andra författningar. Den andra resolutionen var: att en förbundsstats enhet i enlighet med 1849 ärs r kstförfattnivg är en politisk nödvändighet; parlamentets ledamöter böra väljas af folket, ej sf de lagsuftande församlingarna; de tyska delarne af Österrike må det slå fritt att eluta sig till förbundet. men icke de