Aftonbladet – 4 oktober 1862, sida 2

AN er NR rt Mira tt En ad förde i första rummet bataljonsläkaren licent. C. H. Nerån, i andra bataljonsläkaren licent. C. M. Apelberg och i tredje rummet bataljonsläkaren licent. P. L. Öhrman. — Uti aflåten skrifvelse har sundhetskollegium anmält examinerade provisorn och apotekaren C. J. Marelius till erhållande af personligt privilegium å den ledigförklarade apoteksinsättningen i Wisby. — Om prinsens of Wasa besök i Helsingborg skrifves i Öresunds Posten ytterligare: Prinsen af Wasa, som nyligen besökte Helsingborg, reste under namn af grefve af Isenburg. Under sin vistelse här, från kl. 1 e. m. tiil kl. 6 följande morgon, besåg han äfven Ramlösa. Som barn hade han flera somrar uppehållit sig med sina föräldrar i denna trakt, för helsobrunnarnas skull. Hans moder, drottning Fre rika, var den som gjorde helsobrunpen Helsan? på modet. Sitt modersmål, svenskan, talade prinsen ännu så väl som en biidad Stockholmare. Då hans adjutant ej förstod ett ord svenska, måste prinsen sjelf meddela sig till alla, med; hvilka han kom i beröring. Vid utfarten. till Ramlösa frågade prinsen noga efter de. nya vackra egendomarne Wendelsborg, Gåsebeck o, s. v. samt deras egare, och utbrast i beundran öfver traktens schweizer-natur. Oaktadt sina 63 år är prinsen vid fu:lkomlig vigör: Hans incogmto hölls så strängt, att mängden knappast vill tro att kan varit här. — Lektor Ranckens till i går annonserade föredrag öfver de historiska personligheterna i Fändrik Ståls Sägner egde rum på utsatt tid i La Croix mindre sal och vari flera hänseenden egnadt att väcka ett litligt intresse, ehuru, till följd af den högst ogynnsamma väderleken och ett samtidigt hållet skarpskyttesammanträde, mindre talrikt besökt än som annars säkert skulle ha varit fallet. Efter en inledning, innehållande en ursäkt för sin dristighet att sålunda uppträda inför ett främmande auditorium, gjorde talaren en kort teckning af Runebergs eget hf och verksamhet. Åtskilliga intressanta drag ur skaldens barndom och första ungdom anfördes, och ehuru föremålet för dessa föredrag angafs icke vara diktens estetiska sida, så antyddes likväl i några få men träffande drag grundtonen i stycket. Så yttrades t. ex. att, likesom i Nadeschda konflikten emellan den ofrie och den frie tecknas, uti Kung Fjalar menniskoviljans trots emot den gudomliga, uppgiften i Fändrik Stål är att skildra en nationalitets kamp emot öfvermakten, en kamp i materielt och politiskt hänseende, slutande med nederlag, men genom det sält, hvarpå striden fördes, beredande en moralisk seger. Derpå ötvergick talaren till de i skaldeverket förekommande lokaliteter och historiska personligheter, dervid följande den ordning, i hvilken de i stycket framställas. De personer, af hvilka talaren denna afton medhann en biografisk teckning, voro Dunker, Malm, Ådlercreutz och Ziden, dessa hjeltar, bland hvilka den förste och den siste funno på slagfältet en ärofuill död. Hvad som åt dessa teckningar förlänade ett egendomligt intresse, var den trägna, grundliga och samvetsgranna forskning, den fosterländska pietet, från hvilken de utgått, samt det konstlösa, från allt slags effektsökeri fria sätt, bvarpå de här framställdes. En del af de här lemnade notiser hade talaren omedelbart upphemtat från en af de finska veteranernas egna läppar, hvilket derät gaf denna friskhet, som utmärker ailt hvad som direkt utgär ur den ursprungliga traditionens källa. Vi attala den förhoppning att hr Rancken måtte innan kort forisätta uen serie af historiska illustrationer öfver det Runebergska mästerverket, han i, går på ett så förtjenstfullt sätt inledde. —— —