Aftonbladet – 2 oktober 1862, sida 1

ten till en anvan, hade hon nu öfsvergått från det tillstånd af sränslös förtviflav, hvari hon för fem dagar sedan befsnn sig, till en feberaktig sinneskraft och glädtighet; som var döf för alla sjeifförebråelser och trotsade alla följder. Hennes ögon lyste; hennes kinder hade färg; hon talade oupphörligt med en bedröflig efterbärmning ar fornå dagars oskyldiga glädtighet, hon skratade med en tröttande ihärdighet, hon härmade mrs Lecounts röst, och instälisamma väsende med en öfverdrift, som blott var ett dåligt återsk.n af hennes fordna, beundransvärda, minska talang. Mr Noel Vanstone, som aldrig förr hade sett henne såsom nu, var betagen af förtjusning; hans svaga hutvud var berusadt af stundens nöje och hans vissnade kioder lågade af en återglans från hennes. Den halftimme, som han tillbragte i hennes sällskap, förgick så hastigt som om det hade varit fem minuter. Då denna tid ver förbi och hon hastigt lemnade honom, till åtlydnad af en på förhand uppgjord kallelse från hennes tant, så skulle han gerna hafva gifvit fem gyllene souvereigns ur sin egen ficka för ytterligare fem lyckliga minuter till, ehuru girig han var. Dörren var knappt tillsluten efter Magdalen, innan den åter öppnades och kaptenen steg in. Han ingick 1 de förklaringar, som hans gäst naturligtvis väntade af honom med den oceremoniösa hastigheten af en man som hade ondt om tid och derför mäste taga noga skt på hvartenda ögonblick. Sedan vi sist sågo hvarandra, började han, har jag noga besinnat fördelarna och ; svårigheterna af vår nuvarande ställning. i Resultatet blir enligt min båg följjande: Om ni är qvar här, vid Aldborough i då mrs Lecount får brefvet från Zurich, så hafva vi gjort oss allt detta besvär förgäfvee: