innehöll endast några få rader. Mr Bygrave skref att hans niece befann sig bättre, och att hon skickade honom de ömmaste helsningar. Följande dag tänkte han återvända till Aldborough, och hade då ett och annat af vigt att meddela mr Noel Vanstone i största föriroende. Emellertid ville han på förhand: bedja mr Vanstone att ej afligga något besök vid North Shingles, innan han erhöll en speciel bjudning dertill, hvilken bjudning utan tvifvel skulle komma samma dag. Anledningen till denna skenbart besynnerliga begäran skulle han förklara till mr Vanstones fulla belåtenhet, då han äter var hos sina Fra Anda tilldess anbefalldes han den största försigtighet i sitt sält emot mrs Lecount; och ett ögonblieckligt förstörande af mr Bygraves bref, sedan det hade blifvit läst, var — om det tilläts honom att begagna en klassisk fras — sine quåd non. Femte dagen kom. Sedan mr Noel Vanstone hade underkastat sig det anbefallda sine quå non och förstört brefvet, väntade I han ifrigt på hvad som skulle blifva resultalet, medan mrs Leeount på sin sida tåligt jafvaktade blifvande händelser. Då klockan iblef omkring tre på eftermiddagen höll resvagnen åter vid North Shingles port. Mr :Bygrave steg ur, trippade med lätta steg bört till egarens bostad och kom med nyckeln. Tjenstflickan följde honom på hälarne. Miss Bygrave steg ur vagnen, hennes jätteka tant följde henne efter, porten öppnades, reskofferterne lyftades in, vagnen for bort och -herrskapet Bygrave var åter hemma. Klockan slog fyra, fem, sex och ännu hände ingenting särdeles. Efter ännu en balftimme syntes mr Bygrave på vägen, lika nätt, putsad och aktningsbjudande som alltid, och gick med obesvärade steg bortåt Sea View.