tydliga upptäckter ingåfvo dock mrs Lecount visshet i ett ganska vigtigt fall, som hittills hade varit insvept i mörker. Hon blef öfvertygad om att rätta vägen att kunna foretaga en mönstring af Magdalens garderobe borde vinnas genom den halftokiga fruns bemedling och ej genom att söka muta pigan. Sedan hon hade vunnit denna visshet — och full af begär att löpa till storms mot den stackars illa befästade mrs Wragge — afstod hushållerskan visligen från vidare spionsrande och vände samtalet på andra imnen, som rörde orten. Sedan hon hade dröjt länge nog för att äga visshet om att hafva gjort ett högst fördelaktigt intryck på sina åhörare, sade hon dem farväl, och gick. Tre dagar förflöto och med djupt intresse, ehuru af helt och hället skilda bevekelseorunder, forskade mrs Lecount och hennes husbonde efter något tecken till att North-Shingles åter vore bebodt. Under denna tid anlände intet bref till mr Noel Vanstone, hvarken frän onkeln eller niecen. Hans oförstäldt retliga lynne, till följd af denna försummelse, gaf ett forträffligt stöd Åt hans föregifna misstroende till sina frånvarande vänner, hvilket kaptenen hade uppmanat honom att yttra i sin hushållerskas Närvaro. Han erkände sin fruktan att hafva bedragit sig icke endast rörande mr Byorave, utan ock med afseende på dennes niece, och detta sade han med en så okounstlad min af förargelse, att han verkligen ännu mera ökade mrs Lecounts villrådighet och tvifvel, På den fjerde dagens morgon mötte mr Vanstone brefbäraren på sin gård och bland de öfriga brefven fann han då till sin stora belåtenhet äfven ett ifrån mr Bygrave. i Brefvet var dateradt SWoodbridget och