rika och högst intressanta biografiska anekdotiska tillägg af lektor Ranckens h — På Kongl. teatern gafs i går afton nizettis tLucie, hvari hr Behrens upptr: såsom Henrik Asthon. Hr Behrens som vi redan veta af hans första de Sarastros roll under förra säsongen, en deles god och frisk röst, hvilken sedan tyckes hafva vunnit i böjlighet och utl ning, om äfven mycket ännu kan återst att göra dess resurser gällande på etti artistiskt och konstskönt sätt. Hr Beh hade synbarligen egnat rätt mycken märksamhet äfven åt sättet att röra sig scenen, ehuru hans gester buro spår af att vara inlärda än af fri, sjelfständig lighet, hvilket, jemte saknaden af en mj uttrycksfull och vexlande mimik, gjorde Asthons vilda och hotfulla individualitet i erhöll all den relief, som den tager i språk. Hr Behrens belönades med uppm trande bifall. MI Andråe, som återgi Lucies ansträngande parti med mycken sikalisk smak och artistisk urskiljning, b efter vansinnighetsscenen i tredje akten fra ropad. Edgar Ravenswoods parti sjöngs hr Strandberg vid ganska god dispositi och det enkla elegiska uttryck, utan nå anstrykning af gråtmildhet, hvarmed h återgaf arian i sista akten, rönte ett välf tjent erkännande. Gången af det hela vittnade om noggra inöfning, och särskilt må nämnas det 13 kade utförandet af sextetten i andra akt emellan Lucie, Ravenswood, Asthon, Arth Bucklaw (hr Dahlgren), Raymond (hr W lin) och Gilbert (hr Ohlsson), hvilken se tett onekligen är att räkna. till det bäst: operan. För öfrigt egde samma uteslutni gar rum nu som vid de sednaste represe tationerna af detta stycke, såsom duett emellan Ravenswood och Asthon med fle Salongen var i det närmaste fullsatt.