föregifna miss Bygrave var den verkliga Magdalen Vanstone, hon beslöt i stället att intrigera i en trängre skala: hon ville lemna alldeles å sido att öfverbevisa sin husbonde om Magdalens identitet, och blott inskränka sig till det enkla förhållandet att den unga flickan vid North Shingles, som nu förtjusade honom i så hög grad, och det förklädda fruntimmer, som hade skrämt honom så förekräckligt i huset vid Vauxhall Walk; voro en och samma person. Möjligheten att uppnå detta mål var, som det syntes, vida minrre lätt än utförande af den plan som mrs Lecount nu hade nödgats uppgifva. Här hade hon ingen hjelp att vänta af andra, inga skenbara, menniskoälskande motiver kunde anföras för att locka till. bistånd; hon kunde icke vädja hvarken till miss Garth eller mr Pendril. Vid utförande af denna intrig berodde en lycklig utgång först och främst på att mrs Lecount skulle kunna i hemlighet förskaffa sig tillträde i huset, och för det andra på hennes skicklighet att utforska huruvida den minnesvärda alpakaklädningen, af hvilken hon i hemlighet hade tillegnat sig en bit, af en lycklig tillfällighet befanns i miss Bygraves garderob. Sedan mrs Lecount nu noga hade besinnat alla svårigheter, alltefter som de framstodo för hennes tankar, fattade hon detbeslut alt använda de närmaste dagarna till alt noga bevaka invånarnes på North Shingle förehafvanden, från tidigt om morgnarna till sent på qvällarna, och att sätta husets tjenstflicka på prof, huruvida hon mäktade emotstå frestelsen att mutas. Såvida detta sistnämnda försök befanns utfalla nöjaktigt, och hon således, antingen genom pengar eller list, lyckades komma in vid North Shingles (utan mr Bygraves och hans nigces