makt, måste dragas tillbaka till det inre af t landet för att förstärkas och vänjas vid kriget, under det att fienden försvagas genom framryckandet. Då härigenom slutligen ett I jemnvigtsförhållande uppkomme, kunde man ; med hopp om framgång våga ett afgörande ) slag eller tränga fienden tillbaka. På det i likväl nämnde återtåg ej skulle behöfva fort 1 sättas allt för länge, hvarigenom större de-4 len af det långa men smala landet råkade i: fiendens händer, måste man hafva en fast: tillflyktsort, der man kunde stanna och göra motstånd, utan att blifva instängd eller ut-; hungrad.. Derjemte behöfdes en förrådsfäst-!; ning, der alla de dyrbara förnödenheter, som ; för ett krigs förande äro nödvändiga, kunde 1 samlasoch skyddas mot fiendens angrepp. E Denna fästning borde ligga vid en punkt der i! många kommunikationslinier stötte tillsam-! mans, och ej för nära gränsen, hvarigenom j! den blottställdes för fiendens första och häf-! tigaste angrepp samt möjligtvis kunde för-1 lora sambandet med armån, om densamma i! tillbakadrefs till det inre af landet. Svårligen kunde någon punkt i Sverge uppfylla alla dessa fordringar i högre mån än Carlsborg, isynnerhet i en tid då vattenförbindelserna voro rikets förnämsta kommunikationslinier. Genom Wettern och dej tvenne kanallinierna stod fästningen i förbindelse med en stor del af Sver. es provinser samt låg midt emellan två af de fruktbaraste. Den var dessutom genom sistnämnde insjö och skogsåsen Tiveden skyddad för ett direkt anfall, till följd hvaraf en fiende, l som ville framtränga till belägring, tvingades till en mängd tidsödande och ansträngande åtgärder. Äfven om armån nödgades taga sin tillflykt inom fästnin en, såj kunde den hvarken instängas eller uthungras, så länge Wetterns yta var beherrskad af svenska fartyg. Carlsborg kommer äfven alltid att bibehålla sin stora betydelse, så länge centralförsvaret anses såsom det lämpligaste för Sverge. Men i sådant full måste fästningen sammanbiodas med landets jernbansnät medelst en eller flera bibanor. Derjemte måste byggnadsplanen ändras iöfverenssämmelse med tidens fordringar o h artillerieldens ökade kastvidder. Hufvudvallen — kärnan — är i det närmaste färdig; den behöfver nu ej den förut åsyftade förstärkningen med utanverk; deremot måste till bombarderings förekommande starka detacherade verk framskjutas på betydliga afstånd ; isynnerhet bör Waberget befästas; det ligger visserligen på 7 å 8000 alnars afstånd från fästningen. men äfven på detta håll kan nu för tiden bombardering åstadkommas. Såsom en fyllnad eller ett bihang till centralförsvaret har man under de trenne föregående årtiondena flera gånger föreslagit Stockholms befästande med ändamål, dels att skydda hufvudstaden för någon oförmodad öfverrumpling af en mindre fientlig styrka, dels att så länge försvara den mot en större fientlig armå, att man finge tid att till det inre af landet undanföra alla de vigtiga föremål, som i hufvudstaden äro samlade. Fastän arbetena tvenne gånger blifvit påbörjade, hafva de dock mäst upphöra, emedan ständerna vägrat anslag till deras fortsättande. Man kan ej heller neka att det finnes ett militäriskt inkast mot Stockholms befästande med sådant ändamål, hvilket är af särdeles betänklig natur och svårt att undanrödja. Om nemligen hufvudstadens befästningar ej äro starkare än att de beräknas förr eller sednare — d. v. s. sedan de dyrbara föremålen blifvit undanförda — kunna intagas af en öfverlägsen fiende, så erhåller denne derigenom en ypperlig och välbelägen basis för sina rörelser, från hvilket det sedan torde blifva svårt att någonsin under krigets lopp fördrifva honom, hvarjemte utsigter för honom öppnas att kunna öfvervintra i landet, en sak som annars vore föga rådlig. Ju starkare befästningarne voro, desto mera nytta skulle fienden hafva af dem, och i alla händelser mera fördel än de, som anlagt dem. Det enda, som ur denna synunkt möjligtvis skulle kunna anses lämpigt, vore nägra få mindre och föga dyrbara verk eller batterier, som vid en hastig öfverrumpling kunde tjena såsom stöd för de fältverk eller förbuggningar, som då upprättades, men hvilka skulle kunna förstöras, om hufvadstaden måste öfverlemnas i fiendens våld. Bredvid den ofvannämnda har på sednaste tider en annan åsigt om Stockholms befästande, och i sammanhang dermed om Sverges försvar, gjort sig gällande. Man har nemligen satt i fråga eentralförsvarets nödvändighet samt påvisat de ofantliga uppoffringar afnationalförmögenhet, som uppstå, då genom armåns nödtvungna återtåg till de! inre af landet en stor del af dess areal råkar i fiendens händer. Man har äfven eriorat om de nedslående moraliska verkningarne hos nationen af ett sådant återtåg, om olägenheterna att utrymma hufvudstaden och den för försvaret så vigtiga Mälareda-j len m. m. d. Funnes deremot närmare j, gränsen eller kusten en vapenplats, der ar-t: mån kunde erhålla skydd mot fientlig öf-j! ! j j vermakt, utan, at! behöfva retirera, så hindrades fienden genom den flankverkan, som derifrån kunde åstadkommas, att något längre framtränga eller u breda sig i landet, hvars större del således blef i den försvarandes våld. Såsom den lämpligaste punkten för en sådan vapenplats har man, i öfverensstämmelse med nyare idker om vigten af hufvudstäders befästande, föreslagit Stock