Aftonbladet – 30 september 1862, sida 2

oskattbaraste af alla rikedomar — sin egen person. Som ni säkerligen vet, hindrar detta förhållande mig ej från att uppgöra de vanliga öfverenskommelserna med hennes blifvande make. För att saken skulle afhandlas i vanlig form, borde min jurist uppsöka ert juridiska biträde — rådplägningar skulle ega rum, uppskof blefve oundgängliga, främlingar skulle få reda på edra afsigter, och mrs Lecount finge otvilvelaktigt förr eller sednare kännedom om hvad som ni nu är så angelägen att dölja för henne. Ingår ni på min åsigt?4 En outsäglig fruktan hindrade mr Noel Vanstone från att säga ett enda ord. Han kunde blott svara med en böjning på hufvudet. Nåvält, fortfor kaptenen. Ni har kan ske märkt, sir, att jag är en man med många egenheter. Sävida ni ej redan har funnit detta, så bör jag säga er att det finns vissa frågor, som jag bedömer helt och hållet efter mitt eget tycke. Giftermålskontrakter äro ibland dessa. Tillåt mig att fråga er huru en far eller förmyndare, som befinner sig i min ställning, vanligen handlar? Jo, sedan han bar anförtrott den! man, som han utsett till måg, det dyra ansvaret för en qvinnas lycka, så antager han i hast en helt fiendtlig ställning emotdenne man och vägrar att anförtro honom det oändligt underordnade ansvaret ätt sörja för nennes materiela utkomst. Han fjettrar sin någ med det mest bindande dokument, som agen kan åstadkomma, och begagnar emot itt barns make samma försigtighetsmått, iom om han hade att göra med en främing — en bedragare. Jag kallar ett dylikt mandlingssätt opassande och SR gg bene ij rögsta grad. Ni skall ej finna mig handla; ålunda, mr Vanstone — ni skall erfara att