Aftonbladet – 30 september 1862, sida 2

På detta underliga utbrott, som beledsagades af ett uttryck i mrs Lecounts ansigte, som han aldrig förut hade blifvit varse, svarade mr Noel icke ett ord. Mr Bygraves tro att hushållerskan bar inom sig ett hemligt anlag för sinnesrubbning hade kommit för hans minne och han hade lemnat rummet så fort som möjligt. Kapten Wragge lyssnade med spänd märksamhet på den berättelse, som sålunda blef honom meddelad. Blott en sak var honom klar derefter — att man måste påskynda giftermålet. Det förvånar mig icke4, sade han med allvarlig min, Satt ni bar blifvit mera gynnsamt stämd för min åsigt. Efter hvad ni nu har berättat mig, mr Vanstone, skulle ingen klok man kunna få en annan öfvertygelse. Det börjar se betänkligt ut. Jag vet knappt hvilka följder man ej kan vänta, då ni har underrättat mrs Lecount om den stundande vigtiga förändringen i ert lif. Min niece skulle lätt blifva indragen i dessa ledsamheter. Hon är nervös; hon är finkänslig i dena allrahögsta grad, och hon är det oskyldiga föremålet för denna qvinnas! oförnuftiga hat och misstroende. Ni förskräcker mig, sir. Jag förlorar inte lätt modet — men jag säger er rent ut att ni verkligen har skrämt upp mig för framtiden. Han rynkade pannan, skakade på hufvudet och såg på sin gäst med en nedslagen blick. i Mr Noel Vanstone började känna sig illa till mods. Förändringen i mr Bygraves sätt : ingaf honom en oro att hans anbud ånyo skulle tagas i betänkande och bedömas trån ! en ny och ogynnsam synpunkt. Han tog! råd af sin naturliga feghet, sin naturliga list, och föreslog en lösning at detta bry-j deri, som han sjelf hade uttänkt.