Aftonbladet – 29 september 1862, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. En högst märklig berättelse utgör sedan i går allmänna samtalsämnet härstädes. Holländska koffen ?Aona Cuthrina?, kapten G. B. de Vries, hitkom i går middag, sednast från Norrköping, der en del af den från Hamburg medförda lasten blifvit lossad, luckorna förseglade och en tullbetjent medsänd såsom bevakning. Vid ankomsten hit befanns förseglingen bruten och tulltjenstemannen försvunnen. Besättningen har inför tullverket härstädes förklarat detta besynnerliga förhållande sålunda, att de skule ha blifvit i öppna sjön anfallna af en stormby, som nödgat dem att, för erhållande af bättre bärning på fartyget, öppna luckorna för att lämpa kettingar och last. Då de derefter — så påstå de — sågo sig omkring efter tulltjenstemannen, var hen borta, utan att de kunna förklara huru hans försvinnande tillgått. Rådlusrättens afdelning för tullmål. Det stora läderbeslaget. I onsdags meddelades utslag i det af ossrefererade målet, angående det betydande beslag, som härstädes för någon tid sedan gjordes å från Norge hit ankommet läder. Utselaget lydde sålunda: Genom den i målet hållna undersökning anser rådhusrätten det vara utredt och styrkt att ifrågavarande med ångfartyget Wermland från Carlstad hitkomna och under beslagsanspråk anhållna gods, bestående af 127 bundtar sulläderi Er uppgående fill 23,124 , en bundt bindsulläder vägande 230 och en bundt beredda kalfskinn vägande 185 I, ej mindre äro af norsk tillverknirg, än äfven blifvit på sätt och i den ordning kongl. kungörelsen den 25 Februari 1843 medgitver, från Fredrikshall öfver Idefjorden i pråmar under tvenne kommerslästers drägtighet, fördt till Mossviken å svenskt område och derstädes under tullbetjents uppsigt inlastadt i fartyg med destination till Strömstad, dit godset af behörig förpassnivg ätföljdt, jemväl iramkommit, samt derifrån blifvit öfver Göteborg och Carlstad hit afskeppadt, och som vid sådant förhållande berörde varor, dels jemlikt 18 2 mom. och 6 8 i kongl. föroråningen 1825, angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden ärvs från tullafgifter fria, dels ock, pg ordalydesen i kongl. brefvet den 16 Maj och kongl. generaltullstyrelsens derpå grundade kungörelse den 30 Juni 1849 icke kunna anses tullstämpling upde:kastide, alltså och då jemlikt 63 S i tullstadgan samma varor vid deras vidare försändning inom landet icke behöft vara af tullförpassning åtföljda, pröfvar rådhusrätten med ogillande af det gjorda beslaget, skäligt förklara v. konsul Beer och handlanden Beer, i uppgifven och obestridd egenskap at egare till ifrågavarande gods, berättigade att detsamma disponera, men som i betraktande af de omständigheter, hvarunder godset af tullbetjeningen anhölls och innan de förhållanden kommit i dagen, hvilka på sätt här ofvan omförmäles, ådagalägga att det anhållna godset blifvit i riket lagligen infördt, tullbetjeningen icke kan anses hafva saknat fog till den sålunda vidtagna åtgärden, pröfvar rådhusrätten med bifall till hr advokatfiskalen Thams härom väckta påståenden skäligt förpligta ofvanbemälde godsegare att godtgöra K. Måj:t och kronan de för denmma gerom godsets anhålining uppkomna och beloppet cbestridda kostnader med 46 rdr 15 rmt o Xx Kapten Åberg, befälbafvare å ångfartyget , var i onsdagsinkallad, emedan fartyget vid mst hit från London för någon tid scförde 129 balar risgryn, hvilka ej fun