ligen icke tro hur högt jag värderar ettråd af er.4 Han sade dessa ord med ett instä lsamt leende, som var mer än hjelplöst; det var fullkomligt krypande i sin tillit till hans klokhet. Jag ville blott försäkra er, min bäste mr Vanstone, att jag fullkomligt inser er kinkiga ställning?, sade kaptenen. Jag fattar. den, lika väl som ni sjeltr. Säg en sådan qvinna som mrs Lecount att hon måste stiga ned från sin tron inom hemmet, och lemna rum åt en ung och vacker efterträderska, som eger företrädet af en makas värdighet — och en obehaglig scen blir den otvifvelaktiga följden. En obehaglig scen, mr Vanstone, om er öfvertygelse rörande er hushållerskas helsotillstånd är den rätta. Men något ännu vida ledsammarc, itall min fräktan att hennes förstånd är något rubbadt befinnes öfverensstämma med sanningen.? Jag vill visst ints påstå alt ej jag äfven delar er åsigt, inföll mr Vanstone, ?synnerligen efter hvad som i dag har tilldragit sig. (Forts. )