Aftonbladet – 26 september 1862, sida 4

Nordström: WHenriette, Svensson: Agnes, Åberg; den 18: ilj son: Elizabeth, Knoll; Mercarins, Boman, n Josphine, Johnsen NO NO till 0. NNO; den 48:-NNO. Nit O. ANMÄLDE RESANDE den 26 Sept Brokspa:ron Schlytern, Lund, sarat Handl Grubb, Fårfond, JE AS pten Jönsson, Göteborg, AB tara 1 samt Han Ankarkoona Osterst band, Karskrosa och Pandl Fredrkes övinr, Af 3 Salvi gränd. ro essor Pramberg. feh vinge, och Må!aren Bi uteije. HA el BR Tand! sundberg, Westervik Stera Nygatan; I ynan, Umeå, sant Hand na E. och A. Wickman, twerhelt n 32 99 Österlånggatan; Löjvart Lindberg, Viby, 40 Lilla Nygatan. Du, på hvars härd en treflig brasa flammar, Du, som har nog af. bröd uppå ditt bord, Som klär dig varmt och stänger trygg din kammar För bistra vindar ifrån kylig nord, O, lyssna till den bön som nöden stammar Med bleka läppar och i brutna ord! Tänk hur det käns, att timlig nödtorft sakna, Att hungrig somna och förtviflad vakna. När åldern lagt sitt band på hvarje sinne, Ej kroppen mer de vissna lemmar bär, När själen, slö, ej eger något minne Och hoppet blott en utnött saga är; När allt är mörkt och ute, såsom inne, Ej någon balsam fins för qval, som tär, När drycken hunnit öfver bägarns bräddar ... Då är det tid att kristlig ömhet räddar. Till dessa betraktelser föranledes man vid den nyss erhållna kännedomen om en nittioårig sjökaptensenka, som, i många år sängliggande och bragt nära hungersdöden, utgör ett behjertansvärdt föremål för bättre lottade likars förbarmande. — Hon är ej ensam i verlden, ty hon har tvänne döttrar, som i trettio år hafva med handarbete försörjt henne. Dock — den äldsta af dem är sextioett år, den yngsta femtioåtta. Dessa, nästan för hela verlden undangömda, stilla och tåliga korsdragerskor, hvilka alltifrån sin första ungdom aldrig vetat hvad glädje vill säga, eler haft ens en skymt af ljusning på den mödosamma: försakelsens väg, der de oaflåtligen sträfvat, hade äfven i många år sin gamla far att försörja, ty — has var blind. Tvänne de gamla makarnes söner, redan män i staten, bortrycktes för längesedan af döden. Den äldste, sjökapten, liksom fadren, och med eget fartyg, strandade helt nära hemmets kust, le modren, stående å land, bevittnade hans undergång, efter :let fartyget i flera timmar kämpat mot vågorna. Med denne son och allt hvad han förvärfvat sjönk också de gamla föräldrarnes skönaste hor Sadana pröfningar kunna med skäl kallas hårda, och vi tro oss här hafva sagt nog till väckande af det allmänna deltagandet för dessa beklagansvärda qvinnor, tilläggande endast, att de båda döttrarna, som på sin tid varit skickliga klädsömmerskor, numera svårligen — om ej omöjligen — kunna erhålla sådant arbete, då de äro gamla, svagsynta ur modet och således bortglömda af alla. För dem, som godhetsfullt vilja kasta en blick på dessa rader, finnes anteckningslista i hr Rydelii boklåda vid Regeringsgatan, der prest-, läkareoch ordningsmans betyg, angående de arma fruntimrens frejd, samt behof af hjelp, äfven äro inlemnade. Herrans rika välsigneise öfver en, hvar, som skyndar dit med en liten gåfva! Afven den ringaste skärf skall tacksamt emottagas och noggrannt redovisas. Wilhelmina Stålberg. Att ofvanstående af mamsell W. Stålberg gjorta uppgifter öfverensstämma med verkliga törhållandet intygas af undertecknad, för hvill.en ofvannämnda aktningsvärda, nu nödställda personer varit sedan 1840 bekanta. I. A. KiellmanGöranson.