Aftonbladet – 26 september 1862, sida 2

, omsider hunnit derhän, att Victor Emanuel: jotvetyd:gt gifvit tillkänna sitt missnöje med; iden tvångströja, Louis Napoleon iklädt ho-; Inom. Detta har icke litet stegrat harmen i i England öfver apoleons politik och under ide sednare dagarna halva verksamma agij tationer egt rum, I-torsdags hölls ett tal irikt besökt möte, der det beslöts att gifva styrelsen tilikänna folkets missnöje med en politik, som tillåter kejsaren af Frankrike att ensam bestämma öfver Italiens öde. Man fordrar att utrikesministern skall utan dröjs mål begöra af Frankrikes kejsare det denne uppfyller sitt gifna löfte att göra Italien fritt, samt framförallt det han genast drager sina trupper från Rom. Man tår nu se hvad betydenhet dessa demonstrationer kunna vinna: men säkert är att de ej utgöra endast ut trycken af en nationaltäfänga, som ej vill tillåta Frankrike ensamt att spela första rolen i Europa. De äro lika mycket yttringar af ett ädelt och frihetsälskande folks sympatier för det förtryckta Italiens sträfvanden. Hvad specielt Garibaldi beträffar, så är man ängslig efter hvarje nyhet om hans helsotillstånd och för att icke i detafseendet vara bercende af fremmande mer eller mindre pålitliga meddelanden, har man härifrån öfversändt till Garibaldi en at Londons skickligaste kirurger, professor Partridge, från hvilken redan telegrammer in gått. Dessa hafva väl hufvudsakligen varit tillfredsstältande, meo då den engelske läkaren anser tre månader åtgå innan Garibaldi kan vara återställd, fruktar man dock det värsta af derunder. möjligen ioträffande ogynnsamma förhållanden. För betäckandet al omkostnaderna för Pariridges resa har man genom subskription bildat en Garibaldifond, som i närvarande stund uppgår till ungefär 10 000 rdr och dagligen tillväxer. Biand dem som tecknat sig för bidrag ftinner mun personer af alla samhällsklasser. Ea ny demonstrationsmeeting förberedes och Jag loppas stt efter dess bevistande kuunn imeddeia mera af intresse i denna fråga, som Htör ögonblicket här på platsen är den enda af någon politisk betyderhet. Sedan jag sist skref har den bekante ve tenskapsmannen Glaisher företagit en ni lnfttärd i mr Coxwells Mammouth-ballongt. Denna färd var nära att blifva deras sista. Ballongen uppsteg till unge är 1 sv. milhöjd, hvilket af Glaisher anses för ett maxi mum förenadt med den slrastörsta fara. Kölden var dervid så stark, att vattnet i en butelj frös till is, och Glaisher förlorade småningom förmågan att s: och röra sig. När Coxwell, som beiann sig ofvanför gon delen, sysselsatt med ballongen, nedkom i den förra, fann hn Glaisher fullkomligt medvetslös och greps sjelf ihom några ögonblick af en stelhet, som gjorde honom oförmögen att med handen gripa snöret till den ventil, genom hvilken gasen utsläppes. Den erfarne luftseglaren förlorade dock icke tattningen, utan grep snöret med tänderna och lyckades på så sätt att öppna ventilen och sänka ballongen, som man säger, i gref vens tid. Nägra ögonblick till och d hade som stelfruspa lik seglat genom rym derna.: I onsdags var Mammouth-ballongens sista uppstigning för i år annonserad, och kunde de at åskådarne, som önskade det, emot en viss afgift, före den större utflygten, få gå till väders?. Gondolen fylldes snart af både gentlemen och ladyer, som voro begärliga på denna ?sensation, men qvarhölls på en viss höjd af vid marken fastgjorda tåg. Som det emellertid blåste starkt svängde ballongen hit och dit, så att nedstigningen blef nära nog omöjlig att reglera. Glaisher, som befann sig blend åskådarne och förutsåg att gondolen efter att hafva törnat mot marken skulle återigen höja sig, rusade med ett par andra till för att fasthålla den. Detta lyc kades emellertid ej bättre, än ett när gondolen åter gick upp, följde Glaisher med hängande under gondolen. När Coxwell såg sin vanliga följeslagare i denna fara, grep han honom i kragen och lyckades qvarhålla honom tilis gondolen åter nådde marken. Man kan nog föreställa sig åskädarnes spänning, och hvad Glaisher beträffar torde han knappt hafva svälvat i större fara er mil höge upp. Vid fortsättningen af vårt besök på expositionen vill jag erinra om, att vi togo till utgångspunkt östra dömen, och derjemte för bättre orienterings skull nämna, att den derifrån till vestra dömen ledande hufvud gången, som par preference benämnes skeppet, korsas ungefär på midten af en centralaveny, hvarigenom nela hufvudbyggnaden delas i fyra delar. Dessa återigen i ?eourts? eller gårdar för de olika klassern. af exponerade artiklar. Första fyrkanten till venster hafva vi som hastigast genomgått och förflytta oss nu till den motsvarande högra, hvilken, liksom den förra, hufvudsakligen är bestämd för England och dess kolonier, likväl med inrymmande af ett per mindre afdelningar, såsom Kina och Japan. Om vi börja från centralavenyen, så ha vi först de musikaliska instrumenterna, och exulle vi döma af engelsmännens prestationer inom denna branche, vore det måhända nrätt att beskylla dera för att sakna musiksinne. Detta är emellertid en tillvitelse, som allmänneligen göres dem och aldrig förtel.r alt väcka deras stora harm. De förmena att deras operor och deras många utmärkta konserter vittna om motsatsen, men tala icke cm de oerhörda salarier, som hitlocka från Italen och undra länder de utmärktaste virtuoser och sångare, utan hvilka den musikaliska underhållningen här snulle vara alltför underhaltig. Man tycker väl att den myckna och vackra musik, de sålunda bestå sig, borde utbilda deras smak och framkalla sjelfständiga tonskapelser af värde; men så är icke förhållandet. Enselsmannen lemuad åt sig sjelf förfaller sbjelpligen till den musikaliska slagdänan. och månsa af de vackra. med våra