SA CETTAAR TAS ANI SER ID DG TGTISRBEGIBSSA Et man i tillfälle att bilda sig ett noggrannt och omfattande begrepp om den utomordentliga följd af drabbningar, för hvilka Virginia nyligen varit skådeplatsen. I nära tre hela veckor har striden fortsatts nästan utan afbrott, men de krigande armåernas planer ha nu blifvit tydliga, och en vanlig karta kan sätta läsaren i stånd att följa kriget i spåren från Richmond till Washington. Virginiens nordöstra gräns utgöres af floden Potomac, hvilken skiljer det från Maryland. På Marylandsidan ligger nordstaternas hufvudstad och midt emot denna på Virginiasidan är staden Alexandria belägen. Staten Virginia sjelf delas i två särskilda delar af Alleghanybergskedjan, hvilken sträcker sig från nordost till sydvest, och det är blott med den östra delen, benämnd Östra Virginien, som vi nu ha att göra. Mellan Alleghanykedjan och Potomac sammandrager sig denna del af staten i sin nordligaste del till en obetydlig bredd, och floden Rappahannock, af hvilken en gren kallas Rapidan, afskär i sitt lopp från bergen mot Potomac ett litet fyrkantigt område, hvilket var skådeplatsen för dessa förtviflade drabb ningar. Richmond, sydstaternas hufvudstad, ligger rätt söder om Washington, och Rapidan flyter ungefär midt emellan de båda städerna. I början af Augusti månad hade MClellan med nordstaternas hufvudarme slagit läger 30 eng. mil från Richmond under skydd af siova kanonbåtar; under det att Pope med omkring 50,000 man innehade den ofvannämnda fyrkanten och betäckte hufvudstaden med sin front skyddad af Rappahannock. Vid denna tid beslöts det att MClellan skulle dr-ga sig tillbaka från sin ställning utanför Richmo:d och föra äfven sin arme upp till Rappahannock; och general Pope erhöll order att underlätta denna rörelse genom att avancera söderut. Planen för fälttåget var att Pope skulle sysselsätta syd statesnas styrka vid Richmond genom ett anfall på deras kommunikat oner, under det att MClellan verkställde sitt återtåg mot norr, samt att han derpå skulle vända tillbaka, gå öfver Rappahannock och på andra sidan om denua flod förena sig med hufvudhären. Dessa planer sattes noggranut i verket. Pope gick öfver Rappahannocks båda grenar med hela sin styrka, marscherade ungefär 50 (eng.) mil söderut och stötte på de konfedererade vid Gordonsville. Sydstatsarmån gjorde, såsom beräknadt var, front mot honom för att drifva honom tillbaka, och lyckades göra detta, men under tiden begagnade MClellan tilljället och bröt upp från sin position utan att oroas. Pope drog sig nu tillbaka, i enlighet med den ur: sprungliga planen, och hade just gålt öfver Rapidan, den sydligaste grenen af Rappa hannock, då de konfedererade hunno upp honom. Följden blef slaget vid Cedar Moun tain, hvilket utkämpades den 9 Aug. med mycken mansspillan, men utan något afgörande resultat. Popes marsch tillbaka hejdades emellertid icke, och han fattade nu åter posto bakom Rappahannock, ehuru följd i hack och häl af fienden. Vid denna tidpunkt hade således skådeplatsen blirvit förflyttad till det ofvan beskrifna lilla fyrkantiga området. Pope bevakade Rappahannock, dess södra sida, under det att MClellan begaf sig uppför Potomac, landsatte sina tripper bakom Pope och förde fram dem, såsom ämnadt var, till Popes bistånd. Men hela denna tid var sydstaternas hufvudstyrka under Jackson och Lee sammandragen på södra stranden af Rappahannock, afvaktande ett tillfälle antingen att genombryta Popes linie eller att kringgå hans högra flank, till dess slutligen sistnämnda manöver lyckligt verkställdes genom Jacksons djerfva strategi. Tagande med sig en utvald styrka af 30,000 eller 40,000 man och marscherande utan packning eller någonting annat, som kunde vara hinderligt, ryckte denne fruktansvärde anförare ut ur hufvudhären åt venster till, kastade sig in bland Alleghanybergen, gick öfver Rappahannock vid dess källor, gjorde åter heltom och nedstörtade från bergen likt en bergsflod i de federerades rygg. Popes högra flank gjorde frontförändring, och melJan bonom och Wasbington stod vid den vigtiga punkten Manassas Junetion Stenmurt Jackson och bans män. I denna relägenhet tyckes mnordstatsgeneralen ha handlat både med energi och omdöme. Så snart han erfor hvad som händt, gjorde han helt om och marscherade med hela sin armå mot Jacksons division. De konfedererade voro i början underlägsna i antal, och det var tydligen utsigt till att Jackson och hans styrka skulle kunna bli slagen innan Lee, som följde efter samma svåra väg, hann fram till hans undsättning. Om ej sydstatsgeneralens ihärdichet och hans truppers uthålliga mod vant, skulle detta också sannolikt blifvit fallet; men Jackeon höll sig med orubblig beslutsamhet fast i sin position, eller retirerade endast med afmätta steg på den linie, på hvilken hans förstärkningar nalkades. Dessa hunno ändtligen fram till honom i säkerhet. Ända dittills hade fördelen skeubarligen varit på de federerades sida, men också endast skenbarligen. Deras antal gaf den en viss öfverlägsenhet på fältet, men Jackson vann sin afsigt så länge som han bibeböll sin front obruten, och detta gjorde han,trots alla Popes och hans underbefälhafvares anfall. Nu kom turen till honom sjelf. Lee med hela de konfedererades etyrka hann fram ill honom den 29 Augusti på natten; och när de feGererade ryckte fram på morgonen den 30 Aug. för att förnya sina anfall, kastades de hufvudstupa tillbaka. Pope drog sig: tillbaka till Centrevilfe, der underrättelserna från Newyork lemna honom, men, såsom våra läsare minnas, fortsattes denna reträtt och han drog sig tillbaka från punkt till till punkt och tog slutligen sin tillflykt bakRES Vr ICEA Yta EEG F VS