Aftonbladet – 24 september 1862, sida 2

tig af under sin förtjusning öfver att åter vara i Magdalens sällskap. De promenerande ilemnade genast huset och vände sina steg norrut för att ej gå förbi fensterna af Sea View Cottoge. Till mrs Wragges obeskrifliga öfverraskning hände det nu, för den första gången alltsedan deras giftermål, att hennes man artigt bjöd henne armen och förde henne ett litet stycke framför de båda unga, liksom hennes sällskap och samtal hade varit f synnerligt intresse för honom, Gå på!4 hviskuda kaptenen med en vild blick. Låt din nigce och mr Vanstone få gå i fred! Om jeg märker att du tittar dig tillbaka efter dem en enda gång, så kastar jag den ostindiska kasimirsklädningen i köksspisen! Ut med fötterna och jemna steg! — fordöme dig! håll jemna steg, hör du! Mrs Wragge höll jemna steg, så vidt det stod i hennes ringa förmåga. Hennes starka knän darrade under henne. Hon trodde fullt och fast att kaptenen var drucken. Promenaden räckte något öfver en timme. Innan klockan var nio voro de åter alla vid North Shingles. Damerna gingo genast in i boningshuset. Mr Noel Vanstöne stannade med kapten Wragge i trädgården. Nåvälst, sade kaptenen, ?hvad tänker ni nu om mrs Lecount?, Fördöme Lecount! svarade mr Noel Vanstone i högsta grad af otå ighet. Jag är till hälften böjd för att ingå på edra ider. Jag är minsann färdig att tro den afskyvärda menniskan vara rubbad till förståndet. Hans röst var retlig och missnöjd, liksom den minsta hänsyftning på mrs Lecount hade varit horom motbjudande. Han rodnade och bleknade ömsom och sprang otå ligt af och an på trädgårdsgången. Det