Aftonbladet – 24 september 1862, sida 2

hetsrön under ett treårigt krig blifvit öfver-; tygad om nödvändigheten att blott framdraga. den sanna förtjensten, så vida fäderneslan-, det ej skall taga en obotlig skada. Den; öfverhävgande faran af ett nytt krig nödgar till ett fortsait iakttagande af ett rättvist ByI stem, Den fria statsförfattnivg, af hvilken; Danmark i 14 år varit i åtnjutande, har äfven tillräcklig repressiv kraft att hindra u;p repade oräitvisor i befordringsväg. I Norge finnes ingen adel, som skall hål-; las vid godt humör, eller hoffolk, som skall belönas för husliga tjenster. Äfven derstädes skulleden fria statsförfattningen och folkets demokratiska anda snart sätta en damm för framdragandet at gunstlingar och Jycksökare på andras bekostnad. I Danmark äro officerare, relativt till i hållandet härstädes, väl aflönade. Första officerslönen vid infanteriet t. ex. är enligt 1858 års plan 1000 —1200 rdr rmt, premierlöjtnantens 1400-—1600, kaptenens 2400— 3600, majorens 4800, öfverster.s 5600 —7200, generalens 9000, allt rdr rmt. Således större löner i de lägre graderna, men ej så stora i de högre, sumt dessutom förhöjning inom de flesta grader efter vissa tjensteår. I Norge äro lönerna visserligen till siffran sörre än härstädes, men i anseende till de; dryga lefnadskostnaderna föga tillräckliga. I Följderna blifva desamma. En mängd yn-: gre officerare nödgas för bergningens skull: söka andra sysselsättningar än yrket. Många gå civilipgeniörs vägen, hvartill äfven såsom hos oss militärhögskolans öfvervägandetekniska riktning ger anledning. Deras inkomster blifva på denna bana icke sällan så betydliga, att kaptensoch kår-; chefsbefattningarne för dem erhålla föga värde, hvarföre de, sedan staten bestått dem militäruppfostran, heldre lemna armen, än underkasta sig det omak, den illa aflönade tjenstgöringen medför. Förhållandet är dock vid specialvepnen liksom hos oss något bättre. ; f i i : Hopsummerar man nu i korihethvad som ofvan blifvit sagdt om officerskärernas bei skaffenhet, så finner man att svenska offi-:; cerskåren tyvärr redan är underlägsen den: danska i vetenskaplig bildning, samt att den sednare tillföljd af sin treåriga krigserfarenhet äfven i afseende på praktisk utbilning har ett stort öfvertag; derjemte är: bide befordringsväsendet och aflöningen i danska armån vida bättre. Med svenska officerskåren delar den norska visserligen flera svaga sidor, såsom t. ex. dåligt aflönings-. väsende, och bristande krigserfarenhet, hvarjemte dess praktiska fredsutbildning till och med torde stå efter den svenska; men å andra sidan är befordringsväsendet bättre och lusten för vetenskapliga studier vida lifligore i Norge. Om man äfven antar att tillståndet inom båda officerskårerna i det hela är lika klent, så finnes dock den stora: skillnaden att man i Norge inser bristerna och i öfrigt sträfvar efter att afhjelpa dem, hvarmed redan mycket är vunnet; men i Sverge tror man alltiog vara väl bestäldt och qvarhålies äfven flitigt i denna öfvertygelse; derjemie stoltserar man på sina stora minnen utan alt så noga känna dem, litar på den personliga tapperheten och hoppasi alla händelser att en omedelbar inspiration skall hjelpa i kinkiga fall. Men ur alla dessa villfarelser skall man säkerligen en gång på ett omildt sätt ryc-! kas genom krigets tunga jernhand. Med bitter förödmjukelse skall man då nödgas erkänna sin egen underlägsenhet och armåns deraf följande oförmåga att uppfylla de förpligtelser -.m såväl fäderneslandets. som förbundets försvar ålägga dem. Ty föga skall dess öfverlägsna styrka och bättre sammansättning än grannstaternas gagna densamma eller hindra dess nederlag, om icke de nödvändiga villkoren för officerkårens duglighet snart uppfyllas ge-. nom en ändamålsenligare utbildning, etträttvisare befordrings-ystem och en tillräckli-. gare aflöning. K. M:t har, enligt Posttidningen, i extra ordenskapitel utnimnt: Tan 7 dannag