Aftonbladet – 24 september 1862, sida 2

STOCKHOLM den 24 Sept. Öfversigt af de trenna skandinaviska rikenas stridskrafter. Vv. Officerskårernas beskaffenhet. (Forts. från fredagsbl.) Sådan se vi den svenska officeraren. llla aflönad stär han i den mest beroende ställning och kan derjemte till följd af nä ringsomsorger blott egna ringa eller ingen tid ät sin militäriska utbildving. Hvartill tjerar detta för öfrigt då förtjenst och dug-;i lighet blod i andra rummet beloga till befordran, men i främsta rummet börd, rike-! domy vi-sa politiska tänkesätt och umgänget i vissa kretsar? Lägger man härtill den från ungdomen missrikiade och otillräckliga teoretiska utbildningen, hvilken föranleder de mest egendomliga begrepp om kriget: och dess natur, samt den fullkomliga sak-; naden af krigserfarenh:t, isynnerhet betydelsefull hos det högre befälet — så måste medgilvas att man icke utan mycken oro kan motse ett krig, der följderna af alla dessa missförhållanden utan tvitvel på ettj sorgligt sätt skoia 3ppa sig. Men — söger man kanhända — står det då så mycket bättre till i andra länder, t. j ex. i grannstaterna Danmark och Norge? Vi vilja se till, huru dermed förhåller sig. I Danmark batva officerarne tills för några är sedan blifvit utbilvade vid en kadettskola ungefärligen efer vårt mönster, hvil-jken lisväl numera, såsom alldeles icke tidsenl g, blifvit upplöst. I stället har kommit enoren milhärskola, der den taktiska och prakti ka riktningen ar Öfvervägande. Ingeniör , artilleroch pgeneralstabsoff:cerare halva äfven hittills blitvit utbildade vid en högskola, motsvarande vårt Marieberg, fastän tulksik n, strategiep, hrigshistorien, krigshus-:! hållningen och militärorganisationen der varit vida starkare representerade. Generalstabsofficerarne wmåsie äfven tjenstgöra vid ji alle tre vapnen, hvilket j är fallet härstädes. Icke desto mindre klagar man i Dan-1 mark högeligen öfver den vidskepliga vörd naden för maiematiken och hela det tekni-1 ska väsendet, samt äfven högskolans alltför tekniska riktning på bekostnad af de rent militära vetenskaperne; der bildas, som hos oss, topografer och icke generalstabsofficerare. Men snart torde äfven den generalstabsskola, som finnes föreslagen i 1958 års reorganisationsplan, blilva inrättad. De brister, som hiuills vidlådit den Danska officerskårens teoretiska bildning, synas derföre snart blifva afhjelpta. I afseende på praktisk utbildning har den, framför den svenska och norska, det oersättliga företrädet att under ett trenne ärs krig hafva förvärfvat en krigserfarenhet, hvars traditioner, till följd af den beständiga väntan på ett nytt, flitigt underhållas. Man måste oaflåtligt, utan konsiderationer, tänka på det enkla, nyttiga och för sjelfva kriget ändamålsenliga. Att en sädan rent praktisk sträfvan ej står emot den sanna vetenskapligheten, utan tvärtom, bevisas af det rörliga If, som finnes inom danska militärlitteraturen. synnerhet utmärker sig den Tidskrift för Krigsväsen, som utgifvesi Köpenbamn af en förening officerare, genom en mängd väl skrifna origivalartiklar, töreträdesvis rörande förbättringar i armens o:ganisation och taktiska utveckling, s:atens befästningssystem m. m. Men så råder der äfven belt andra åsigter än bär angående officerares yttranderätt och angående värdet af vetenskaplig bildning. I Stockholm: finnes visserligen en krigsvetenskapsakademi, hvars uppgifna ändamål är att underhålla och uppmuutra krigsvetenskapliga sträfvanden. At döma efter de tå lifstecken, den numera ger ifrån sig, synes dess verksamhet emellertid vida mera gå ut på att hämma all utveckling, som ej är af den mest abstrakta beskraftenhet, än befrämja den. Den sedan många år monopojiserade redaktionen af den tidskrift, som under akademiens egid utgifves, vakar med ängslig noggrannhet öfver att inga brännande frågor, ingentivg som kan innebära ett klander ef bestäende förhållanden och fordran på reformer, må kunna störa akademiens lugn. Man har äfven så fill vida lyckate, utt numera sällan någon originalart.kel sy le nes till. kvarföre man, som redan nämndt är, nödgas taga sin tillflykt till öfversättningar från utländska tidskrifter for att nödtorftligen fylla spalterna. Ingen bryr sigli heller numera om att svara på de prisskriftI ter. som af akademien årligen utgitvas. Å Då för några år sedan en af Sverges skickligaste militärer, inseende krigsveten-!j skapsakademiens oförmåga att fylla sin uppgift. under namn af krigsvetenskapens vänic ner? bi!dade ett sällskap officerare med än-:s damål utt diskutera militära frågor, blef äf-1 ven ångsten hos de härtill ensamt berätti-s gade ganska stor. Olyckligtvis dog sällskapets stiftare kort derefter, och man har ii sedan dess ifrigt arbetat på att småningom ir nskränka ämnena för diskussionen till der mest betydelselösa; den har nu alldeles förvunnit, för att lemna plats åt föredraget. Ir I Sverge får egentligen ingen annan tänka, c ala eller skrifva om ämnen, som röra fää derneslandets försvar, än vissa dertill sär-k skildt privile,ierade. All granskning för att Pj tala om klander, af krigsstyrelsens åtgärit der, gällande reglementen, komitebetänkanir den rörande befästvingsplaner eller organi-jkb ationsplaner för armen och flottan m. m.je 1., unses hos en officer i högsta grad otillr an NR RADE Ra torr ER PAP PEPE RT TAN RNA NN mn MMM ——errwnn— —— LK att sjelfva mrs Lecount skulle blifva villrått nm han un hötvalta da a Y