Aftonbladet – 23 september 1862, sida 3

UTRIKES, TYSKLAND. Preussen. Enligt telegram till en dansl tidning hade krigsministern i budgetkomitår den 17 dennes afgifvit de försonligaste oci mest tillmötesgående förklaringar samt til lagt att han den följande dagen skulle kunn: gilva ytterligare, definitiva förklaringar. ITALIEN. Italienska regeringens officiella organ yttra: sig i anledning af Lagueronmnidres bref om romerska frågan som följer: Man kan ej förstå huru ett sllvarsamt blad kunnat före slå Europa alt ordna italienska frågan der. genom att man tillintetgör monarkien och sönderbryter en krona, som allmänna rösträtten satt påen suveräns bufvud. Italien kan ej deltaga uti en kongress för att diskutera om sin enhet, utan blott för att afhandla om fulla åtnjutandet af de rättigheter, som äro ett resultat af denna enhet. Itolienska monarkien måste städse förfäkta att dess tillvaro cj är fulländad, att utöfvandet af dess rättigheter äro ofullkomliga, att dess verk ej är fullkomligt följdriktigt, så länge Rom ej är Italiens hulvodstad, Påfvedömet skall inom konungariket Italien vara mycket friare än nu. Italiens enhet är en mycket säkrare borgen för påfvedömets sjelfetändighet, än politiska prerogativer eller Patrimonii Petris autonomi.s . Från Turin ekrifves den 14 dennes: SAmnestifrågan är på väg att framkalla en kris inom kabinettet. Petitti, Persano och Durando rösta för en utomordentlig domstol. Ratazzi och Matteucci anse seken böra behandlas af en assisdomstol. Depretis, Sella och Confori äro deremot fortfarande af den äsigten, alt det är nödvändigt att förkunna amnesti, och de hafva uttryckligen förklarat att de i snnat fall skola nedlägga sina embeien. Ratazzi inser att hans regering svårligen skulle öfverlelva en dylik stöt och han har derföre denna morgon i ministerrådet med eftertryck sökt förmå nämnde tre berrar att ej föranleda en dylik kris. I dagens ministerräd debatterades äfsen frågan om kemrarnes upplösning, och af hvad som tilldrog sig vid denna diskussion kan man sluta till stt denna åtgärd är nära förestående. Men det är ej lätt att inse hvartill denna åtgärd skall gagna ministeren, då de nya valen sannolikt icks skola utfalla efter Ratazzis önskan. Kubioettet vinner visserligen. några veckors tid mera; men hvartill gagnar detta, om det ej bar någon bestämd utsigt att lösa romerska frågan? Italia militare meddelar en berättelse af öfverste Santacosa, hvaruti de radikala bladens beskyllninger rörande den dåliga bebandling, som Garibaldi och hans stridskamruter skulle hafva rönt i fästet Varignano, förklaras för fullkomligt ogrundade. Italienska regeringen har utfärdat ett cirkulär, hvaruti Garibaldis nederlag betecknas såsom ett bevis på, att den italienska enheten redan är befästad. Å andra sidan betecknas upproret såsom ett bevis på, att italienare näste hafva Rom, och regeringen erkänner att Garibaldi, fastän på olagigt sätt, blott har gifvit uttryck åt italienarnes önskningar. Den neapolitanska tidningen Pungolo tillkännagifver att general La Marmora till alla divisionsbefälhafvare utfärdat de strängaste ordres angående röfvareväsendets utrotande; att dessa ordres likväl äfven hafva afseende på garibaldisterna kan man sluta af ett i Diritto -offentliggjordt dekret ef general Cialdini, dateradt Messina den 31 Augusti. Enligt detta skola alla, hvilka på Sicilien och i Calabrien anträffas kringstsykande med a i hand och ej kunna lemna tillfredsställande förklaringar öfver sin vistelse der