Aftonbladet – 23 september 1862, sida 3

i riksdag-mannen Johan VIE Teg Nn ng ergström i Westerb; Färentuna hushållningsgille si hade sin årssammankomst vid Drottningholm Ilustslott förliden gårdag. Mötet, som va Jordnvadt af gillets nitiske ordförande, h JAmen på Hagsta, var icke såsom me skäl kunnat väntas talrikt besökt af orten Ilandtmän, hvilket dock or-akades mindr jaf brist på intresse för sjelfva saken, uta jiastmera af den pågående vårsädsskörden Till lokal för öfverläggningarne var dei rymliga dejeunersalen i en af slottets flyg lar benäget upplåten, och smakfullt deko rerad med konungens namnskiffer på en bl: vapensköld, omgilven af fanor, friska väx ter, blommor samt åtskilliga till åkerbruke hörande redskap. Sedan ordföranden helsat de närvarande välkomna, och prisdomare för den befintligt expositionen blilv t utsedda, upplästes be rättelsen röramde revisionen af häradets spar banks räkenskaper, hvaraf inhemtades at insättningsbeloppet under förlidet år ökats ej obetydligt. På framställd fråga, huruvida häradets sparbank skulle införlifvas med der nu mera oktrojerade sparbanken för bela länet, eller med denna åtgärd skulle anstå tills den sednare med allmännare intresse omfattas, förordades det sednare alternativet af kemreraren Ljungstedt, hvilken åsigt a! åtskilliga bland principalerna delades. Grosshandlaren Cervin framhöll nyttan af utt medel, som allmänbeten ville i sparbanken insätta, uppsamlades så ofta som möjligt i alla härades socknar och med minsta möjliga besvär för de insättande, och ansåg derjemte ändamålsenligt att häradets sparbank blefve filialafdelning till länssparbanken. Friherre Aug. Stjernstedt erinrade om fördelen af att alla häradssrarbankerna under stödde den blifvande länssparbankens verksamhet, och upplyste i afseende på den sed nare att afsigten vore att densamma skulle iorymmas i Stockholms läns hushållningssällskaps lokal, och hvarje söckendag hållas öppen, på det att de landimän, som 1 tufvudstaden afyttrat sina varor, skulle beredas tillsälle att dagligen insätta de medel, som af dem kunde undvaras. Något afgörande beslut i hufvudfrågan fattades icke. Derefter föredrog ordföranden de frågor, hvilka til diskussion blifvi; uppställda. Den första var af följande lydelse: Då under sednare åren rost på hveet temligen allmänt hemsökt dessa trakter, så frågas hvilka iakttagelser hafva gjorts vid denna sjukdom? Dertill särekildt uppmanad lemnade profes sor Miller åtskilliga intressanta iakttegelser rörande den sannolika uppkomsten af de tre särskilda svampbildningar, som observerata på åltekilliga kulturväxter, och som benämnas sot, rost och mjöldrygor. Men hade tyckt sig finna att dessa sjukdomars utbredning var starkare på illa afdikad jord och befrämjades af animaliska gödningsämnen3 användande, hvaremot mineraliska de ansågos motverka de berörda sjukdomarne. Mot Rostsvampen förordades vitriol såsom betningsmedel vid utsädet. För öfrigt bänvisade professorn till en i dansk landekonomisk tidskrift af professor Örsted nyligen i olvannämnde ämne meddelad intressaut uppsats, hvilken vi oförtöfvadt skola i öfversättning införa i vår tidning. Inspektoren på Stafsund upplyste ett å nämnde egendom hade hvete, som vuxit jå väl afdikad med benmjöl gödslad åker, starkt engripits af rost; der guano å lika beskaffad åker användts hade hkvetet befunnits mindre rostangripet, och på åker hvarå ladugårdsgödsel blifvit använd hade hvetet blifvit eärdeles vackert. På ett fält vid Stafsund, hvilket för två är sedan burit hvete, starkt angripet af rost, hade i år af detta samma hvete, som legat qvar i jorden och först förlidet års höst kommit av gro, skördats n utmärkt vacker rostfri gröda. Hr Amen ansåg att rostsjukdomen förebyggdes derigenom att hvyetet tidigt ut; såddes, hvilket föranledde inspektoren på Stafsund att upplysa huruledes der det tidigt sådda hvetet äfven angripitz af rost. vem L d j