Aftonbladet – 23 september 1862, sida 3

arter 4 rdr, potates b rdr tunnan. BLANDADE Ä B:t attentat met Jungfru ria har nyli gen Hlifet ferfeadt i Turin unc t höst egn Tomstandigherer. Den 8 Septemb -: är en sto politisk och religiös höguusdag i Turin; t: nämnda dag år 1706 räddade Vietor Amadeus I i förening med prins Eugene staden från att fall: i händerna på fransmännen, som belägrade der med en stor armå, och samma dag firar hel Italien den heliga jungfruns födelse, hvarför det är helt naturligt att hon fick äran af de vunna segern. Ceremonien försiggår hvarje å å samma sätt. Det hålles högmessa i domkyr an, en procession går i och omkring denn: kyrka, och på eftermiddagen vandrar heta be folkningen ut till den kulle, från hvilken berti en af Savoyen och prins Eugåne iakttogo fien vis rörelser. Måndagen den 8 dennes kl. fram emot 11 på förmiddagen var den årliga högtid ligheten i full gång, messan var sjungen, pro cessionen stod i begrepp att i god ordning be gifva sig ut genom kyrkans hufvuddörr, och er stor folkhop fyllde både hela kyrkan och plat sen utanför, då en förryckt gubbe plötsligt ba nade sig väg genom den täta menniskomassan, störtade fram till det ställe, der madonnan un der en praktfull tronhimmel väntade på att slut: den heliga ceremonien, samt drog fram en yxa. hvarmed han började gå löst på den grannt ut styrda bildstoden, tilldess han skiljt hufvudet och ena armen från kroppen på den heliga modren. som dessutom blef mycket sönderhackad på flera ställen. Bilden var af försilfrad messing, men skulle ändock säkerligen ha blifvit huggen i stycken, om ej cn person, hvars pligt det var att vidmakthålla vrdning, förbindrat ytterligare skada genom att med ett slag af sitt stärd sträc ka den gudsbespottande bildstormaren till marken. I kyrkan uppstod stort allarm och polis och gensdarmer hade största möda att hälla pöbeln i tygeln, då den i sin förbittring ville slita gubben i stycken. Denna händelse var naturligtvis vatten på de klerikala tidningarnas qvarn, och de började straxt deklamera öfver tidens ondska, utan att gifva sig ro att närmare undersöka sammanhanget. Der ser man, skreko de i korus, hvad följden blir af de konstitutonella principerna, af ministerens skamliga beteende mot den helige fadren, icke engång Guds moder är säker för cavouristernas och garibaldisternas skamliga anslag. Turin, hela Piemont hela Italien, ja hela kristenheten är slagen med häpnad och fasa, utbrast Armonia i en vältalig klimax. Till olycka för tidningen har det emellertid visat s er upplgfsmannen till den fasansfulla gudsbespottelse, som de klerikala tidningarne jemra sig öfver, just ären utomordent ligt helig men, en flitig kyrkogångare, en sträng inkliagnre af de religiösa pligterna och framför allt intill den allra sista tiden en ifrig tillbedjare af den heliga jungfrun. Man kunde se honom ligga hela timmar framför den bild, som han nu så illa misshandlat, och aldrig tröttnade han att anropa den. Det låter otroligt, men är dock sannt, enligt hvad tydligt visar sig af de vittnesmäl, som blifvit afgilna under den anställda ransakningen. Men den heliga jungfrun var ej det enda föremålet för den gamle mannens lidelsefulla dyrkan, han hyse lika stark kärlek till amber, terner och qvaterner, och denna kärlek — ack, den var så olycklig som möjligt. De lägre folkklasserna i Italien, hvilka nästan allmänt spela på lotteriet, hysa en blind tro till drömtydare, andebesvärjare, zigenare, spåmän, vansinniga och prester, isynnerhet kapucinermunkar och eremiter, när det är fråga om att vinna på lotteriet, och de hänga ständigt i hä. larna på sådana personer för att få veta hvilka nummer som skola utkomma vid nästa dragning. Den gamle bildstormaren lyft: sina blickar ännu högre, han hade intet förtroende för den menshkiiga visdomen, utan vände sig direkt till den heliga jungfrun för att få veta under hyvil-! ken sammanställning de ominösa talen skulle visa sig. Hela timmar kunde han ligga knäböjande framför Guds moders bild, men han bad icke: Ske din vilja i himmelen såsom på jorden 14; från hans brännande läppar uppsteg en innerlig bön att madonnan i sin mildhet ville belöna hans uthålliga trollet genom att blott säga honom tre nummer, hvilka säkert kommo ut. Länge bad han förgäfves, men ändtligen, ändtligen o, hvilket underverk! — blef han bönhörd. När han en dag slog upp ögonen, upptäckte han en papperslapp, som var fästad vid draperiet omkring altaret framför bilden, och på detta papper stodo tre nummer skrifna. Det är lätt att tänka sig hvad den gamle mannen nu företog sig; han skrapade ihop alla penningar han kunde komma öfver, sålde allt hvad han egde och satte alltsammans på de tre numren i den säkra öfvertygelsen att hans troskulle bli belönad med en ofantlig vinst. Dragningsdagen kom, men de tre numren kommo icke ut, och från detta ögonblick hade den heliga jungfrun ingen värre fiende än den lurade löttenispelaren Hans kärlek förvandlades till glödande hat, han svor att hämnas, och huru han infriade detta löfte är här ofvantör omtaladt. Gubben var ej mycket klok före denna tilldragelse, och-efter densamma har han naturligtvis blifvit alldeles galen, och polisen har ansett lämpligast att sätta in honom på ett dårhus. Men de klerikala tidningarna vilja ej tillåta att historien slutar på ett så prosaiskt sätt, de fortfara att skrifva Teasnac artiklar derom och ha redan hunnit derhän att de kommit en hel komplott mot den heliga jungfruns lif, goda namn och rykte på spåren, för hvilken komplott den gamle bildstormaren blott varit et viljelöst redskap. —— LL pa nn