ning som i detta bref är föreslagen. Met ni kan begagna edra ögon, mr Vanstone: ni kan fatta er öfvertygelse i tysshet; och hon må nu vara klok eller tokig, så kar ni sedermera säga er hushållerska huru -e! jemlörelse har aflupit och att hon har orätt Låt. mig ännu en gång kosta en blick detta papper. Till största delen är beskrif ningen af intet värde vid fråga af igenkän nande; hundra unga fruntinimer äro långe och smärta, hafva ljus hy. ljusbrunt hår ocl grå ögon. Ni torde derewut kunna invände att ieke hundra unga fruntimmer hafva tvi små lefverfläckar tätt bredv:d hvarandra på venstra sidan af halsen. Mycket rätt, bä ste sir! Dessa små, utmärkande fläckar skola förläna oss en utväg att, såsom vi vetenaskapsmän uttrycka oss, företaga ett bevisande rof. Då min niece kommer ned bar ni min fulla tillåtelse att betrakta hennes hals, sir. Mr Noel Vanstone förklarade sitt obe gränsade välbebeg med det föreslagna prof. vet, genom ett förnöjdt emåleende och fnysände för första gången under denna morgon. tAtt betrakta hennes bals, upprepade kaptenen, i det han återlemnade gin äs! brefvet och vände sig emot dörren. Jag skall sjelf på upp, mr Vanstone, fortfor han, och öfverse miss Bygraves promenad: drägt. Om hon, utan att ana det minsta, skulle hafva lagt något hinder i vägen — om hennes hår sitter litet för lågt eller hen. nes krage litet för högt — så skall jag på den första cskyldiga grund, somfaller mig in, begagna nig sf min SU för at: undanrödja dessa hinder. ANV hvad jag be; er om är att ni med största granningenhet må begagna er af min tillåtelse, så att ni ej ger min niece den riogaste anledning att förmoda, att hennes hals är föremål för er herres granskande blickar,