galenskapens slughet, misstroende och smynr förställning i hvarenda rad af deita eklagansvärda papper. Jag inser alt det finnes ett vida mer oroande skäl till mrs Lecounts bandlingssätt emot min piece, än hvad jag förut hade trott. Det är ganska klart att miss Bygrave liknar något annat fruntimmer söm har allvarsamt förolämpat er hushållerska — måhända bar denna person under en förflutea tid föranledt ett utbrott af vansinne hos benne — och nu sammanblandar hon henne med min niece, under något nytt anfallaf sinnesoreda. Detta är min öfvertygelse, mr Vanstone. Har jeg rätt eller bedrar jag mig? Vi veta det ej; allt hvad jog kan säga med visshet är, att hvarken ni eller någon menniska kan uppgifva eft förnuftigt ekäl till uppsättandet af ett så orimligt dokument som detta och förorda ett sådant användande deraf, som dessa ofvanstående rader utvisa. Jag kan inte tro att Lecount är rubbad till sitt förstånd, sade mr Noel Vanstone med en högligen häpen min och med mycken oro i hela sitt sätt. Det kunde ej hafva undfallit mig, med min skarpa iakttagelseförmåga; Jag skulle ju nödvändigt hafva märkt om Lecount vore tokig. Nå nå, bäste sir; enligt min åsigt är Lun utsatt för en sinnesrubbning. Ni tror deremot att hon är fullkomligt klok och har någon obegriplig orsak till sitt förfärande, hvilken hvarken ni eller jag förmår genomskåda. Förhållandet må uu vara hvilket som helst, så kan det ej vara något ondt uti att pröfva tillförliligheten af tors Leeounts beskrifniog. ej endast af nyfikenhet, utan för att å ömse sidor ställa oss tillfreds. Det kan naturligtvis ej komma i fråga att meddela min niece huruledes hon skall göras till föremål för en så vansinnig gransk