norden och södern, synes redan längesedan vara fullkomligt klart. Numera skulle det också vara för sent att tillgripa det medel, som vid krigets början skulle ha gjort ett hastigt och afgörande slut på sydstaternas resning. Proklameranidet af slafemancipation och understödjandet af en allmän resning bland slafvarne skulle vid krigets början ha gifvit sakerna en helt innan vändning. Det är troligt, till och med äkert, att en sådan kraftåtgärd medfört nånga ohyggligheter och att mycket blod kommit att flyta; men det hade då varit blott deras, på hvilkas hufvuden blodskulden hvilade, det hade varit slafhållarnes eget. Och efter all anledning hade dock ieke hälften, kanske icke tiondedelen så inycket blod kommit att flyta, som kriget kostat och kommer att kosta. Det är en cgen Nemesis, som uppenbarar sig i den vändning händelserna tagit. Norden ville :icke framkalla ohyggligheterna af ett slaf iuppror. Många måhända ville det icke till följd af en kortsynt blödighet, som förbisåg att en sådan orättvisa som cen, hvilken ut-: öfvats genom slafveriet, skulle förr eller sednare och på ett eller annat sätt drabbas af sitt straff. De flesta ville det dock icke derföre, troligen, att de icke hyste någon verk-! lig önskan att se slafveriet afskaffadt, att de voro i hög grad intagna af fördomen mot fulla icke hvita och i hemlighet sympatise-! med slafbållarne eller hade med dem gemensamma materieila intressen. Nåväl, slafvarne ha heller icke sjelfva utkräft hämnden på sina herrar. Det har blifvit öfverlemnadt åt de hvita sjelfva att slagta: hvarandra i hundratusental, och nordsta-; iernas folk, som icke velat allvarligt verka för de förtrycktes. sak, bar fått för den medbrottslighet i förtrycket, hvartill det derigenom gjort sig saker, betala måhända stör ta anparten af det blod, som flutit. Försökte nordstaterna nu, såsom en nödhjelp, att taga sin tillflykt till proklamerandet af slafemancipation, skulle det vara en rullkomligt vanmäktig åtgärd; ty mellan dem och söderns slafvar stå numera söderns -egrande armåeer; och till och med om deras vapen hade hatt större framgång än vändelsen varit, eller om vapenlyckan emot: förmodan vände sig åter till deras för-! del, så skulle slafvarne knappast lyssna till deras uppmaningar att resa sig, ty de ha under me-a än ett år haft tillfälle se huru föga norden velat göra för deras frihet, huru föga de bland deras bröder vunnit på bytet, hvilka lyckats fly från södern till aOrden, Just i dessa dagar har dessutom på flera ställen inom nordstaterna och bland. deras trupper börjat ett slags hetsjagt på negrer och färgade personer, hvilken är en. bland de besynnerligaste och vederstyggliZaste episoderna i detta ohyggliga drama. Vi ha icke kunnat klart finna huruvida detta är något utbrott af hämnd mot negrerna, alstrad af en känsla deraf att det är slaf-: veriet, som är orsak till krigets eländen, men från flera ställen omtalas att negrer skjutas på öppas vägen, på öppen gata, såsom osjäliga djur. och det förmäles ieke att brotten beifras. Europa kan icke hysa rågon sympati för sydstaterna, hvilka dock tydligen bemtat den kraft, de utvecklat, från känslan deraf att de stridt, icke för frihet i detta ords högre, ädlare mening, men dock för sitt oberoende, för förvärfvandet af en å.rådd sjelfständighet såsom ett från den fordna unionen RK statsförbund. Men knap-: past synes heller det ömkliga skådespel, nordstaterna nu förete, kunna tillvinna sig något annat slags deltagande än ett beklazsande. Man finner nu allt för tydligt att det tolererande af slafveriet, som egt rum från nordstaternas sida, utöfvat ett till den. grad depraverande inflytande äfven der, att folket, då det hemsökes af fasor a af detta från slafveriet härflytande krig, i sjelfvs verket endast uppskär sina egna gerningars frukt. Många hysa den förmodan, att d.n stora striden nu nalkas sitt slut, påskyndadt af någon katastrof inom unionsstaterna sjelfva. Men hurudant detta slut skull blifva torde vara svårt att förutsäga. Man kan endast hoppas att den stora hvälfoingen, liksom så! många andra i historien, skall, om icke di-. rekt så indirekt, medföra någon god frukt, för frihetens och mensklighetens sak, oe Konungen har i dag hållit konselj. net Kongl. Moej:t har, enligt Posttidningen,: under den 15 innevarande månad, utnämnt! ochförordnat: vid flottan: till kaptenlöjtnant, premier-; lältnanten ( IV N AA ILelmstierna. och