Aftonbladet – 20 september 1862, sida 2

längre af sin förnämsta oro. De höllo sin dörr stängd, enligt hans önskan, så snart han var utgången, och om äfven mrs Wragge ej var att lita på, så visste han dock säkert att Magdalen ej skulle öppna den för någon, så länge han var borta. Denna qvälll rökte kapten Wragge sin cigarr med gladt sinne och smuttade på sin toddy, i lycklig okunnighet om det försåt, som mrs Lecount följande morgon hade ställt för honom. Punktligt på slaget sju inträdde mr Noel Vanstone. I samma ögonblick som han steg in i rummet, fann kapten Wragge en förändring i sin gästs min och sätt. Här är något i olag, tänkte kaptenen. Annu äro vi ej säkra för mrs Lecount.? Hur befinner sig miss Bygrave nu på morgonen?? frågade mr Noel Vanstone. Tillräckligt väl, som jag hoppas, för vår tidiga promenad?? Hans halfslutna ögon, svaga och rinnande af morgonens solljus och morgonens friska luft, kastade skygga blickar omkring i rummet, under det han oroligt bytte om plats, så att han satte sig än på den ena stolen än på den andra, medan han artigt framställde denna fråga. Min niece är bättre; hon håller på att kläda sig för att gå med 0ss, svarade kaptenen, med en uppmärksam blick på sm lilla oroliga vän, under det han talade. Mr Vanstone!? utropade han hastigt. Jag är en ärlig engelsman, förlåt attjag oförbehållsamt talar ut mitt hjertas mening. Ni kommer mig ej i dag till mötes med samma hjertliga och uppriktiga sätt som igår. Jag ser i ert ansigte ett uttryck af osäkerhet. Jag misstror den der hu hålerskan, som ni har i ert hus, sir. Har hon begagnat sig af er efterlåtenhet? Har hon försökt attsvärta mig eller min niece för er?? m mr Noel Vanstone hade lydt mrs Le